| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
(I 1 c α) -KRUSNING. (†) krusad manschett? En hwijt skiorte krage och 2 förkrusninger. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 77. —
-KRYDDA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.
1) till II 1 a γ: krydda (ngt) för mycket (o. därigm fördärva det); numera bl. ngn gg tillf., särsk. i p. pf. Lind (1749; under verwürtzen).
2) (†) till II 1 c ε; refl.: behandla sig med (medikamenter av) örter (”kryddor”). (De som i pesttider) sluta sigh inne, förkrydda sigh, .. ther medh the meena sigh säkre wara kunna. PPGothus Und. Hh 2 b (1590). —
1) till II 1 b α; intr. l. i pass. med intr. bet.: krympa ihop, bliva förkrympt; stanna i växten; ofta bildl. Agardh Bot. 1: 404 (1830). Forskningens frihet är vetenskapens lifsluft, utan hvilken hon förkrymper och förtorkar. UpsLäkF 1867—68, s. 12. Man (ser) vissa organer genom fortsatt icke användning under en längre tid förkrympas och försvinna. Rein Psyk. II. 1: 60 (1891). (Italien, där påven) disponerar öfver två och ett halft tusen miljoner lire, .. medan generationer förkrympa af brist på salt. Lindqvist Dagsl. 3: 165 (1904).
2) till II 1 a γ; tr.: komma (ngt) att krympa ihop, göra (ngt) förkrympt; ofta bildl. En fjällnatur, der klimatets ytterliga hårdhet .. förkrymper växtlifvet. Höjer Sv. 1: 402 (1874). Blickar af ångest och förfäran, som förkrympte hvarje hjerta. Topelius Vint. II. 1: 77 (1881). SödermLänT 1894, nr 78, s. 4. —
-KRYMPT04 l. (numera knappast br.) -KRUMPEN040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), p. adj. [eg. p. pf. av FÖR-KRYMPA] som krympt ihop, hopkrympt; som stannat i växten; om organ stundom: rudimentär; äv. bildl. Förkrumpne ware the låår och been, som icke hafua welet besökia Gudz Tempel. PJGothus Savonarola SyndSp. I 7 a (1593). En och annan förkrympt björk eller tall. Torpson Eur. 2: 106 (1896). Rudimentära eller förkrympta .. organ. 2NF 23: 1113 (1916). Förkrympta moraliska begrepp. Nordenstreng EurMänRas. 280 (1917).
Avledn.: förkrympthet, r. l. f. egenskap(en) l. förhållande(t) att vara förkrympt; äv. bildl. Andlig förkrympthet. SvFlicksk. 11 (1888). Polarväxternas förkrympthet. BotN 1895, s. 192. —
(II 1 b γ, c δ) -KRYPA. [efter t. (sich) verkriechen] (†) krypa undan, gömma sig undan; äv. refl. Oss tycker wåre härremän förkrype mäst på Slotten. GR 15: 119 (1543). Bergen (äro) så höga och af sådane klyffter, att Folcket sig med pick och pack alldeles förkrypa och förbärga kunna. MStenbock (1704) i KKD 12: 90. —
(II 1 a γ) -KRÅNGLA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313). (föga br.) tillkrångla, bortkrångla; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: tillkrånglad; förr äv. om person: bortkollrad, bortkommen. Den enkla .. melodin och det ofta konstfulla, ehuru ej förkrånglade ackompanjemanget. Wallin Bref 279 (1849). En aktör i hvit halsduk och frack är som han vore förkrånglad, när han icke får vara i smink och kostym. SmålAlleh. 1883, nr 152, s. 4. Det var det som förkrånglade saken för honom. Östergren (1923; angivet ss. ”mindre vanl.”). (†) refl.: trassla in sig. CAEhrensvärd Brev 2: 408 (1800). —
-KRÄFTIGA, v. [jfr BEKRÄFTIGA] (†) bekräfta. Så wele wii och medt dette wårt breff haffue forkräfftiget och stadhfäst denn vnnderpannt, såm (osv.). BtFinlH 4: 445 (1570).
Spalt F 2824 band 9, 1927