| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRLEDA förle4da l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förle´da Weste; förlèda Dalin), v. -leder, -ledde, -ledt, -ledd; se för övr. LEDA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (Kempe Proberugn 58 (1664) osv.), -NING (†, Lind (1738), Ahlman (1872)); -ARE, -ARINNA (tillf.), -ERSKA (tillf.).
I. [till FÖR- II B (med bibegrepp av 1 a ζ)] leda, föra o. d.
1) (†) i eg. mening: leda, föra (ngn l. ngt) från en viss plats l. ngnstädes hän; stundom med bibet. av ett vilseledande (jfr II). Sedan hans armeé igenom en Förrädare vthi ett elakt Moraas war förledd worden. Brask Pufendorf Hist. 350 (1680). Wäxer nu på några stänger Humblen högt öfwer ändarna, måste man dem förleda på andra stänger der Resnorna stäckre (dvs. kortare) wuxne äro. Bromelius Lup. 35 (1687). Nordenankar PVetA 1792, s. 15.
2) mer l. mindre bildl., oftast med tanken på att lockelse till ngt orätt föreligger (jfr II).
a) (†) med i större l. mindre grad bevarad anslutning till den lokala grundbet., i uttr. förleda (ngn) till l. i l. från (ngn l. ngt), föra till l. i l. från (ngt), försätta i (ett tillstånd o. d.); vanl.: locka l. narra l. förmå (ngn) att övergiva l. lämna (en person l. ett ställe l. en föresats l. en åsikt o. d. som han icke borde övergiva) resp. att ansluta sig till l. omfatta (en person osv.). The .. siigh .. wtaff saadana ondha stemplare fraa theres rettha herra och konung hade lathit forledha. GR 2: 187 (1525). En .. berättelse .., som then curieuse Läsaren i yttersta förvndran .. förledandes warder. Humbla Landcr. 392 (1740). Der ser man, hvarthän gudeliga svärmerier kunna förleda. Crusenstolpe Tess. 1: 83 (1847).
b) locka l. narra, äv.: förmå (ngn till ngt oriktigt l. dumt l., i sht, till ngt ondt l. moraliskt förkastligt); äv. allmännare: komma (ngn att göra ngt). GR 6: 86 (1529). (Adam o. Eva) läto förleda sig till affall från Gud. Lindblom Cat. 1 (1811). (Vildgåsen) sänkte .. sig så djupt, att .. (räven) förleddes att hoppa efter henne. Lagerlöf Holg. 1: 41 (1906). Apg. 18: 13 (Bib. 1917).
II. [till FÖR- II 1 a ζ] leda vilse; vilseleda; förföra.
1) (†) i eg. mening: leda vilse, bringa (ngn) ur rätta kosan. AOxenstierna 1: 349 (1630). Giör man falska eldar, eller sätter up andra tekn, eller visare, at thermed förleda siöfarande. ..; plichte (osv.). MB 21: 2 (Lag 1734). SFS 1864, nr 11, s. 71.
2) (†) gm felaktiga (falska) uppgifter komma (ngn) att få en oriktig uppfattning l. att misstaga sig, vilseleda, missleda. RARP 9: 225 (1664). (Jag) giorde .. oförsichtigt, tå jag förwandlade i mong ord the gamlas E och O vti ä och å. Jag wardt förledd .. af Wankifs Bibel. Swedberg Schibb. 32 (1716). Skrifver någor, eller talar in för Rätta, thet han vet ej sant vara, och vil Domaren thermed förleda (så osv.). RB 14: 8 (Lag 1734). TörngrenMål. 202 (1801).
3) (i sht i religiöst spr.; se dock slutet) bildl.: locka l. föra (ngn) på avvägar, förföra; korrumpera. GR 2: 57 (1525). Sådant som väcker orena tankar i de unga och lätt förledde Läsares sinnen. Retzius FlVirg. Föret. 1 (1809). Kapten Björnklo, Valborgs förledare och Gertruds fästman. NordT 1884, s. 221. Denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt. Luk. 23: 2 (Bib. 1917). — särsk. (i skriftspr., fullt br.) i p. pr. i adjektivisk bet.: lockande, bestickande, förförisk; ”smittande”. Czarens förledande tilbud. 2RARP I. 2: 306 (1720). J. V. Wallander skildrade (i sina målningar) .. med förledande godt lynne mestadels komiska situationer ur hvardagslifvet. SvH 10: 274 (1909).
Spalt F 2847 band 9, 1927