| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRLÄNGA förläŋ4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förlä´nga Weste; förlä`nnga Dalin), v.1 -er, -de, -t, -d; se för övr. LÄNGA, v.1 vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (se d. o.); -ARE.
1) med avs. på ngt som har utsträckning i rummet: göra längre, utvidga i längdriktningen l. på längden, utsträcka, utdraga; tillöka, öka ut; ss. refl. o. ofta i pass. med intr. bet.: bliva längre, fortsättas i en viss riktning osv.; äv. i överförd o. bildl. anv. Huset förlängdes åt (l. i) öster (med) nio meter. Bjälken var för kort och måste förlängas, dvs. tillskarvas med ett stycke. Eftermiddagen skred fram, och skuggorna förlängdes. Förleng tijn togh och befest tina pålar. Jes. 54: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: förläng dina tältstreck). (Det är) fast bättre, at .. (meningen) sträckies och förlänges in til then tridie eller fierde Versen. Arvidi 135 (1651). Förenämda .. långvariga motgång hade förlängt våra ansikten til en god del. Wallenberg Gal. 47 (1771; uppl. 1921). Agardh Bot. 1: 36 (1830). Tapiren har .. en spetsig nos, som kan förlängas och sammandragas. Hartman Naturk. 182 (1836). Den ioniska dialekten utmärkes af .. ett begär att genom hopade vokaler förlänga orden. Almqvist GrSpr. 28 (1837). En .. öppning, genom hvilken utsigten förlängdes öfver den bakom aulan varande fruntimmersgården. Rydberg Ath. 95 (1859). Amerikanske tapirens .. hårbeklädnad, som .. från nacken till skulderbladet förlänger sig till en kort, styf man. 1Brehm 1: 550 (1874). Bordet kan förlängas genom lösa skifvor. WoH (1904). — särsk.
a) i p. pf. med adjektivisk bet.: utdragen på längden, längre än förut, längre än vanligt l. normalt; ansenligt lång, mycket lång; särsk. naturv. vid beskrivning av l. i benämningar på naturföremål. Serenius Hh 4 b (1734). Fållor af huden, utspända som vingar mellan framfotens mycket förlängda tår. Nilsson Fauna 1: 329 (1820; i beskrivning av flädermössens vingar). Något flat och förlängd i ansigtet. Zedritz 3: 244 (c. 1855). Förlängda märgen (medulla oblongata). Thorell Zool. 1: 149 (1860). Halsens fjädrar äro (på gampärlhönsen) lansettlikt förlängda. NF 12: 1055 (1888).
b) mat. utdraga (en linje l. ett plan) i oförändrad riktning. Carlberg SthmArchitCont. A 4 a (1740). Då förlängas samma linior til dess de löpa tilsammans. Palmquist Alg. 2: 10 (1746). Bergroth Geom. 4 (1876).
c) mat. i förb. förlänga ett bråk o. d., multiplicera bråkets täljare o. nämnare med samma tal. Grundell AnlArtill. 2: 13 (c. 1695). Zweigbergk Räkn. 32 (1839). jfr (†): Det är intet nog, att mann wet, (artilleri-)Måtstocken att förlängia ..; Mann måste och kunna den förmindra eller förjynga. Grundell UnderrArtill. 42 (1705).
2) med avs. på tid l. ngt som varar l. fortgår en tid: göra längre, utsträcka; refl. o. stundom i pass. med intr. bet.: vara längre, fortgå ytterligare, fortsätta; i p. pf. stundom med adjektivisk bet.: längre, ngn gg: utdragen, långvarig, fortsatt. Förlänga ngns liv l. livstid l. (numera bl. arkaiserande) ngns dagar. Förlänga arrendet, kontraktet, stilleståndet på (förr äv. till) tre år. Förlänga förordnandet, tjänstledigheten, stipendiet för någon (förr äv. med indirekt obj.), äv. ngns förordnande osv. Förlänga sin vistelse i (hans förlängda vistelse i) staden. Förlänga kriget(s olyckor), motståndet. Förlänga lästiden i skolorna. Förlänga skatterna för två år. Iagh skal förlengia titt lijff til femton åår. 2Kon. 20: 6 (Bib. 1541). Skal ingen hafwa macht för sigh sielf förlengia och öka songen i Kyrckian. KOF II. 1: 221 (1659). Hr Öfversten Rålamb ingaf et Memorial om Riksdagens förlängande. 2RARP 4: 387 (1727). Tvedräckt .., hvarigenom vi .. vår olycka förlänga. Nordberg C12 1: 591 (1740). Här söka verldens barn med makt, / Att jordens fröjd förlänga. Ps. 1819, 459: 2. Hvarje känsla, äfven den heligaste, förslappas i den mån hon förlänges öfver höfvan. Tegnér (WB) 6: 287 (1830). En Part begagnar allehanda utvägar, att förlänga Rättegången. Schrevelius CivPr. 182 (1853). Hans återstående tid är blott ett förlängdt lidande. WoH (1904). — särsk.
a) (†) i numera obr. uttr. (jfr b). (Konungen) skal förlengia sina daghar j sitt regemente (dvs. regera länge). 5Mos. 17: 20 (Bib. 1541). Naturen arbetar öfver allt derpå att bibehålla och förlänga sig sjelf. Bergklint Vitt. 259 (1774). Att meddela andra sina tankar och derigenom förlänga och beriktiga dem. Claëson 1: 198 (1858).
b) (†) i uttr. förlänga (en rättighet, en fördel, en besittning l. dyl.) (in) på ngn, låta ngn fortfara att innehava (ngt), utsträcka (ngt) till ngn. SvRStBesl. 1604, s. C 3 b. Om nu dhetta officium skulle på dhem förlängias eller några andra i dheras stelle constitueras. ConsAcAboP 3: 427 (1670). Hildebrand Statsförf. 340 (1896).
c) språkv. o. mus. i fråga om uttalslängden av språkljud, stavelse, ord l. mening, resp. i fråga om längden av en ton o. d.; särsk. mus. upprepa l. efterbilda (ett tema) i noter med dubbelt l. flerdubbelt tidsvärde mot det ursprungliga. Pourel de Hatrize 4 (1650). Tyskarne bruka mångastädes h .. allenast at uthtänia och förlängia vocalem. Hiärne Orth. 42 (1717). En punkt efter noten förlänger dennas tidsvärde med hälften. NF 13: 436 (1889).
3) (†) dröja med (ngt), förhala, draga ut på; uppskjuta, framflytta (till en tidpunkt längre fram). Doch bleeff tijdhen (för sammankomsten) än thå förlengder til Moremesse. OPetri Kr. 181 (c. 1540). Nu sågs (Tiberius) .. med allvarsam min framskrida och genom hvarjehanda samtal förlänga tiden och vägen. Kolmodin TacAnn. 1: 136 (1833; lat. sermonibus variis tempus atque iter ducens).
4) [jfr motsv. anv. i mnt.] (†) avvända, avlägsna. Hvar och, ded Gudh mildeligen förbiude och förlengie, att H. K. M:t på ett sådant tug (in i Ryssland) någett menniskeligtt kunde vederfahras. AOxenstierna 1: 507 (1614). (Isl.) Firra .. (sv.) Förlängia, upskiuta. Verelius 71 (1681); jfr 3.
FÖRLÄNGD, f. (†) till 3: uppskov; jfr FÖRLÄNGELSE, sbst.1 2. RijkzRådh i Danmarck hade theras Breff til Konungh Gustaff på fiorton Dagars förlängd (med mötet). Girs G1 47 (c. 1630). —
FÖRLÄNGELSE, sbst.1 (sbst.2 se FÖRLÄNGA, v.2 avledn.), r. l. f. [y. fsv. forlängelse; jfr d. forlængelse] (†)
1) till 2: förlängning. GR 4: 101 (1527). Lijffzens förlängelse. PJGothus Os. 165 (1605). Lind (1749; under erlängerung).
2) till 3: dröjsmål, förhalande, uppskov. The begære förlengilse til xiiij (dvs. 14) daga frambætre pa then termin her vtj vastena (för mötet) benembd var. GR 1: 188 (1524). Tegel G1 1: 152 (1622). —
FÖRLÄNGNING, se d. o.
Spalt F 2911 band 9, 1927