| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRLÄNGNING förläŋ4niŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förlä´ngning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till FÖRLÄNGA, v.1
1) till FÖRLÄNGA, v.1 1; ofta mer l. mindre konkret: det varmed ngt blivit förlängt, i längdriktningen av ngt tillfogat stycke, tillsats, i längdriktningen utdragen del l. fortsättning av ngt; stundom allmännare: fortsättning. Linc. (1640). En förlängning af orden, som kan umbäras. Rosenstein i SAH 1: Föret. 10 (1801). Ett ordentligt kok stryk på ryggen, eller dess förlängning. SDS 1904, nr 259, s. 1 (skämts., eufemistiskt). (En) ny gatuviadukt i Götgatans förlängning. VL 1906, nr 292, s. 3.
2) till FÖRLÄNGA, v.1 2; stundom konkretare. Gustaf II Adolf 203 (1617). Han är av hjärtat glad och tacksam för att ha fått förlängning på sitt stipendium. Söderhjelm Prof. 205 (1913). — särsk. språkv. o. mus. till FÖRLÄNGA, v.1 2 c. En stafvelses förlängning. Lindfors (1815). Organisk förlängning (av vokal). Säve GrSpr. 1: 7 (1866). jfr VOKAL-FÖRLÄNGNING m. fl.
3) (†) till FÖRLÄNGA, v.1 3: dröjsmål, förhalande, uppskov. Tvenne schriffvelser till ståthållaren på Nougårdh angående en förlängning på handelsdagen (dvs. tiden för sammanträdet). GR 26: 822 (1556). Schultze Ordb. 2654 (c. 1755).
(1) -LINA. artill. till artilleriets selutrustning hörande, c. 3 meter lång lina med bärremmar (för ett mera jämnt uttagande av de olika spannens dragkraft). TLev. 1907, nr 49, s. 2. —
(1) -MÄTSTOCK~02 l. ~20. (i fackspr.) mätstock som kan förlängas (därigenom att en viss del därav skjutes ut). SFS 1874, nr 41, s. 13. —
(2 slutet) -PUNKT. mus. i notskrift: punkt som sättes efter en not (l. ett paustecken) o. ökar dess värde med hälften. SvLitTidn. 1818, sp. 533. —
(1) -SKOTT. bot. o. trädg. skott varigenom en kvist tillväxer på längden. HbTrädg. 3: 43 (1872). Tornarna (hos Rhamnus cathartica) .. uppstå .. blott i spetsen af en långgren (förlängningsskottet). Lindman NordFl. 3: 186 (1903). —
(2 slutet) -TECKEN. språkv. vid bokstavsskrift: tecken (en punkt, ett streck, en särskild bokstav osv.) som angiver att ifrågavarande ljud är långt. (I fr. suprême) tjenar accenten endast till förlängningstecken. Olde FrSpr. 339 (1843).
Spalt F 2914 band 9, 1927