Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRLÖPNING förlø4pniŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032, r. l. f.; best. -en; pl. (till 2, 3; i bet.: fall av l. exempel på förlöpning) -ar.
Etymologi
[jfr d. forløbning]
vbalsbst. till FÖRLÖPA. — särsk.
1) spelt. i biljard; motsv. FÖRLÖPA I 1 b, II 1 b: handling(en) l. förhållande(t) att förlöpa sig. Holmberg (1795; under trois). Lindskog Spelb. 323 (1847).
2) motsv. FÖRLÖPA II 2 b: handling(en) att förlöpa sig; äv. konkretare: överilning, obetänksamhet; i sht om handling l. yttrande o. d. varigenom ngn (av obetänksamhet l. överilning) förgår sig mot överordnad, mot det passande, mot god ton l. dyl. Denna sångstrid med alla dess öfverilningar och förlöpningar. Böttiger 5: 206 (1871, 1874; om striden mellan Gamla o. Nya skolan). Mot Thorilds brutala förlöpningar satte .. (Kellgren) snart en finkänslig naturs tystnad. NF 8: 586 (1884). I Helsingfors levde man i ständig oro för studenternas förlöpningar. Lagerlöf Top. 292 (1920).
3) [jfr FÖRLÖPA I 5] elektrotekn. vid elektrisk kraftledning: förlust av elektrisk kraft (till följd därav att vissa kraftlinjer gå utanför elektromotorn), ”läckning”, svinn; i ssgn FÖRLÖPNINGS-PROCENT.
Ssgr: (1) FÖRLÖPNINGS-PARTI. spelt. visst slag av biljardspel där förlupna bollar räknas den spelare till godo som gjort dem; jfr FUX. Wilson Spelb. 105 (1888).
(3) -PROCENT. elektrotekn. TT 1895, M. s. 11.

 

Spalt F 2924 band 9, 1927

Webbansvarig