| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSANNA försan4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032, v. -ade.
(i skriftspr., knappast br.) göra sann(are); förr äv.: göra till sanning. Länge ljugande har man försannat hos sig sielf sin osanning. CAEhrensvärd Brev 2: 57 (1795). Den muntliga framställningskonsten .. måste förfinas och försannas. RBerg i Scenen 1920, s. 296.
Spalt F 3122 band 9, 1927