Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRSEL fœr4sel l. fœ4r-, förr äv. FORSEL, r. l. f. (f. Lind (1749); m. Sahlstedt (1773), Ahlman (1872)); best. -eln (Chydenius 129 (1765) osv.) ((†) -elen BtHforsH 3: 99 (1680), VetAH 1750, s. 152; -slen SkaraStiftJordeb. 1 (1540), Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 18 (1856: Slafförslen)); pl. (†) -sler, som dock äv. kan föras till FÖRSLA (GR 8: 302 (1533), Loenbom Stenbock 4: 260 (1765));
förr äv. FÖRSLA l. FORSLA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (SkaraStiftJordeb. 6 (1540), Arrhenius Jordbr. 1: 245 (1859)) (-år HT 1895, s. 323 (1563), OxBr. 5: 108 (1616)); förr äv. FÖRSLAN, f.
Ordformer
(fors(s)- 1537—1859. fords- (fordz-) 1642—1669. fortz- 1600. fods- (fodz-) c. 1638. förs(s)- (-sz-) GR 4: 330 (1527)—1924. fördz- 1547—1748. förtz- 1552—1597. förz- 1689. fös- 1562. — försl, forsl (osv.) 1533—1742. -el(l) 1536—1924. -la 1530—1879. -lan Linc. Dddd 3 a (1640))
Etymologi
[ordet är i nysv. dels, urspr. under formerna fordsel (forsel osv.), fordsla (forsla osv.), en avledning till FORDA, dels utgör det en fortsättning av fsv. försl, försla, motsv. ä. d. førsl, isl. færsla, avledn. till FÖRA. Formerna med ö kunna dock äv. i ngn mån bero på en dial. övergång o till ö framför r + kons.; jfr FORSLA, v.]
1) (numera knappast br.) forsling, befordran, fraktning, transport; körsla, fraktfärd, transportfärd; i ä. tid särsk. om transport som det enligt lag l. avtal ålåg bonde l. arrendator att göra för kronans l. jordägares räkning o. d. GR 4: 330 (1527). Oss fast tuiffler ath the gerder .. komme någet tiil Landzcrone, .. effter almogen beswärer siig så fast vm then swåre förszell. Därs. 11: 46 (1536). Att för:de Helsingfors boer skole här effter fri och förskonade vara för alle forslor med deras skepp och skutor. BtHforsH 1: 41 (1600). Adelens Bönder (bliva) mycket betungade af Cronones förssler med timber, Sten (osv.). RARP 1: 113 (1629). Manfolken förtjäna något med skjutsningar och forsslor. NorrlS 75 (c. 1770). Tyngre Varors försel landvägen. Hülphers SvStäd. 2: 75 (1783). (Landbon) skulle (under 1400-talet) förrätta en försla om året, som vanligen var mycket dryg. Hildebrand Medelt. 1: 84 (1879). Östergren (1924; betecknat ss. sälls.). — (†) bildl. Dät snabba Rychtetz förzel. LejonkDr. 16 (1689); jfr FÖRA 1 d α. En försel och bred landsväg til helvetet. Borg Luther 1: 276 (1753). — jfr BRÄD-, HÖ-, JÄRN-, KOL-, POST-, PROVIANT-, SPANNMÅLS-, VARU-FÖRSEL m. fl.
2) (†) fora; åkdon (jämte dragare o. forkarl) för forsling. At the förslor som åt Birsen skola måge hollas wederredo. Gustaf II Adolf 496 (1625). Lind (1749; under fuhr-werck).
3) (†) last, laddning; gods, varor. GR 11: 331 (1537). Lijka såsom enom vore ett skiep med siin last och försell förgångett. AOxenstierna 2: 306 (1617). När någon ankommer gångande, rijdande eller åkande til Landz, han skal blifwa hollande vthan för Porten (till tullvakthuset) medh sin försell. Stiernman Com. 1: 905 (1624). Schroderus Lex. 43 (1637).
4) (ny anv.) ss. vbalsbst. till FÖRA i bet. 15 c; i ssgn LIVS-FÖRSEL.
Ssgr, se under FORSLA, v.

 

Spalt F 3134 band 9, 1927

Webbansvarig