| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSKANSA förskan4sa l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förska´nsa Weste; förskànnsa Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.).
1) i sht mil. medelst befästningar, särsk. fältbefästningar, förstärka (en ställning l. ort, förr äv. ett läger); befästa (se d. o. 4); numera i sht refl. (jfr BEFÄSTA 4 b) samt i p. pf. med adjektivisk bet. (Kejsar Karl V) förskansadhe sigh vthi sitt lägre (vid Ingolstadt) på thet bästa han kunde, til thes mehr krijgzfolck kom honom til handa. Schroderus Dress. 247 (1610). Bruket af förskansade läger .. hafva vi fått från Turkarne, som gjorde ett stort bruk af förskansade läger med pålverk. Sylvan Vial 2: 39 (1863). (Vid Vaalfloden) hade .. boerna .. starkt förskansat sig å norra stranden. IllMilRevy 1900, s. 404.
2) mer l. mindre bildl.: freda, skydda; numera i sht refl.: skaffa sig en fast l. tryggad position (bakom ngt), (söka) göra sig oangriplig, (förnämt) innesluta sig, draga sig tillbaka (inom ngt) o. d.; äv. i p. pf. med adjektivisk bet. Förskansa sig bakom sin okunnighet, sin tystnadsplikt. Tessin Bref 2: 339 (1755). Att vetenskapen .. ofta förskansar sig inom sin egen förnämhet och föraktar att stiga ned .. till folket. Frey 1850, s. 110. Af smala täppan är halmtäkt hus / Mot vagnarnes buller och dam förskansadt. Bååth GrStig. 65 (1889). Löjtnant Adlerfelt förskansade sig bakom tidningarne. Quiding FFanny 22 (1904).
1) i sht mil. till 1; utom i ssgr nästan bl. konkret: befästning; särsk.: fältbefästning. Alla .. förskantzningar kring om en Armée .. äro i sanning ett tekn til hiertats räddhoga och feghet. Nordberg C12 1: 388 (1740; yttrande tillagt Karl XII 1703). Improviserade förskansningar af kullvälta kärror, bjelkar, gödsel o. s. v. Quennerstedt Bender 40 (1910).
2) bildl., till 2; nästan bl. i konkretare anv. AdP 1789, s. 442. (Han) hade omgifvit sig och sitt hus med en förskansning af kylig tillbakadragenhet. Lindqvist Dagsl. 2: 74 (1900).
-linje,
-värk m. fl.
Spalt F 3145 band 9, 1927