| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
Ssg: förskrivnings-uppgift~20 l. ~02. (i sht i fackspr.) jfr HUSFÖRHÖRS-UPPGIFT. PT 1904, nr 278, s. 3. —
(II 1 b α) -SKRUMPEN040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), p. adj. [jfr ä. d. forskrumpen, d. forskrumpet, ävensom t. verschrumpfen] (föga br.) (i hög grad) skrumpen l. skrumpnad; äv. bildl. Förskrumpna päron. Schultze Ordb. 2421 (c. 1755). Stridsberg Frihetsm. 137 (1914; bildl.). —
(II 1 b α) -SKRUMPNA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313). (föga br.) skrumpna starkt, skrumpna ihop l. bort. Plommonet förskrumpnar. Schultze Ordb. 2421 (c. 1755). —
(I 1 c β) -SKRUVA3~20, v.1, -ning. [jfr t. vorschrauben] skruva för (ngt, i sht lucka för fönster o. d.). Det gamla .. tvåvåningshuset med .. sina förskrufvade fönsterluckor. Lundquist Prof. 2: 33 (1886). —
(II 1 a α) -SKRUVA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.2, -ning. [jfr t. verschrauben] tekn.
1) fästa (ngt vid ngt annat) l. hopfoga (delar av ngt) medelst skruvar; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om sålunda åstadkommen fog l. hopfästning. Frykholm Ångm. 142 (1881). Hjularmarna äro medelst förskrufningar infästa i gjutna naf eller skifvor. 2UB 2: 488 (1901).
2) skruva samman (gängade rör, rördelar o. d.); ss. vbalsbst. -ning ofta konkret, om den gängade rördelen l. den gm hopskruvningen åstadkomna skarven. SFS 1858, nr 66, s. 4. Med hjelp af skrufnyckeln hifvas förskrufningen (å slangen) väl fast. Ahlström Eldsl. 404 (1879). Tackjerns- eller smidesjernsrör med några få cementerade eller förskrufvade skarfvar. TT 1889, s. 134. —
-SKRUVA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.3, -ning (Atterbom PoesH 2: 269 (1848)). [efter d. forskrue; jfr t. verschroben, p. pf.] snedvrida, förrycka (ngt); göra (ngn l. ngt) överspänd (överspänt) l. affekterad (affekterat); numera nästan bl. (mindre br.) i p. pf. ss. adj.: överspänd, affekterad, uppskruvad. Förskrufvade i sitt åskådnings- och erkännelse-sätt, vanskapa de (dvs. ”naturfilosoferna”) filosofiens upphöjdaste läror. JournLTh. 1812, nr 230, s. 3. En hyper-idealism, som .. icke desto mindre är förskrufvad och falsk. SvLitTidskr. 1866, s. 295. Vissa förskrufvade eller förryckta drag (hos den sinnessjuke). 2NF 25: 633 (1916). De goda möjligheterna kunna ju lätt nog förstöras och förskruvas. SvD 1922, nr 132, s. 10. —
-SKRÄCK, m. l. f. (-skreck 1632) [vbalsbst. till FÖRSKRÄCKA] (†) förskräckelse. NHolgeri Troijenb. F 7 b (1632). Rosenfeldt Vitt. 61 (c. 1690).
Spalt F 3162 band 9, 1927