| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSKRÄCKELSE förskräk4else l. fœr-, i Sveal. äv. 0302 (förskrä´ckelse Weste), r. l. f. ((†) n. OPetri 2: 120 (1528)); best. -en; pl. (i bet. 2 c o. 3) -er ((†) ss. n. = (Job 6: 4 (Bib. 1541; i bet. 3))).
vbalsbst. till FÖRSKRÄCKA(S).
1) (†) handling(en) att injaga skräck hos ngn l. avskräcka ngn (från ngt); hot. GR 10: 38 (1535). Galgen .. som .. (Kristiern II) j alle mandz åsyn påå torgenn thill tess större förskreckelse, hade vprette lathedt. Därs. 17: 607 (1545). (Lat.) Minæ. (sv.) hot; förskräckelse. Juslenius 105 (1745).
2) förhållande(t) att bliva l. vara förskräckt; skräck, fasa, bävan, rädsla, fruktan; äv. med bestämning inledd av prep. för l. över: fruktan för resp. fasa över (ngt). Hysa (stor) förskräckelse för ngn l. ngt. Ingiva ngn förskräckelse, injaga förskräckelse hos ngn. Gripas av förskräckelse. Hämta sig från sin förskräckelse. I förskräckelsen släppte hon allt vad hon hade i händerna. Darra av förskräckelse. Sprida fasa och förskräckelse. Panisk förskräckelse. Slippa undan med blotta förskräckelsen. Luk. 5: 9 (NT 1526). Idomeneus var ännu eij til sig kommen ifrån sin förskräckelse. Ehrenadler Tel. 373 (1723). Sansningens timma slår, och .. (syndaren) uppvaknar med förskräckelse. Wallin 2Pred. 2: 171 (1822). Måste icke hans egen salighet blifva störd af förskräckelsen öfver de flestas eviga ofärd? Franzén Pred. 4: 281 (1844). — särsk.
a) i numera obr. uttr. o. förb. Skwla the sigh her wtaaff jnghen forskreckelsse taga. GR 3: 318 (1526). Vppå thet .. menniskiorne motte bekomme någen forskreckelse for synden. GR 14: 432 (1541). Falla .. i förskräckelse för Döden. Kyrkol. 17: 9 (1686). Hela huset är i förskräckelse. Leopold 3: 472 (1794, 1816).
b) [efter Psalt. 73: 19 (se nedan)] (numera i sht vard.) i uttr. få l. taga en ända med förskräckelse o. d., sluta l. gå under på ett fasansfullt sätt, sluta med en katastrof. Huru snart warda .. (de ogudaktiga) til intet, the förgåås och få en enda medh förskreckelse. Psalt. 73: 19 (Bib. 1541). Den galna komedien .. måste taga en ände med förskräckelse. Cederschiöld Riehl 1: 12 (1876).
c) (†) i pl.: känslor av skräck. De förskräckelser, som .. (döden) förorsakar hos allt kött. Nohrborg 736 (c. 1765). Hastigt återkommande till sina inre, outtalade förskräckelser. Almqvist GMim. 3: 215 (1842).
3) (numera nästan bl. i högre stil) konkretare, om ngt som ingiver l. är ägnat att ingiva förskräckelse; skräckinjagande företeelse l. händelse o. d.; fasa, skräck. Hunger och pestilentie och förskräkkelse och stoor teekn warda skeende vthaff himmelen. Luk. 21: 11 (NT 1526; Bib. 1917: skräcksyner). Dödsens förskräckelser vika (för den som funnit frid i Gud). Rönigk Fresenius 65 (1753). Så bor Isländaren midt ibland naturens förskräckelser. Geijer II. 1: 144 (1825). Lagerlöf LöwR 82 (1925). — särsk. i uttr. vara l. bliva (till) en förskräckelse (för ngn) o. d., övergående i bet.: föremål för (ngns) förskräckelse l. fruktan l. fasa o. d. Moab är worden til spott och til een förskreckelse allom them som ther om kring boo. Jer. 48: 39 (Bib. 1541). Jösehäringen är en förskräckelse på alla marknader i Värmeland. Fernow Värmel. 131 (1773). Job 39: 23 (Bib. 1917).
Spalt F 3164 band 9, 1927