| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSKÖNING förʃø4niŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) till FÖRSKÖNA 1. JGOxenstierna 2: 176 (1796, 1806). (Palais Bourbon) har under de sista två åren erhållit en mängd arkitektoniska försköningar. Böttiger 6: 230 (1836). Odhner G3 1: 421 (1885).
2) till FÖRSKÖNA 2. Nej! nej icke slagit til döds. Det ordet är en försköning. Rutström Schiller 114 (1799). (Värkliga förhållandet) på några försköningar, kanske på några ”osanningar” när. Wulff Petrarcab. 412 (1905).
-FÖRENING. sammanslutning som har till uppgift att sörja för (l. understödja strävanden som gälla) försköningar l. bevarandet av skönhetsvärdena o. d. på en ort l. inom ett område o. d. 2NF 30: 371 (1920). —
-MEDEL. Schwartz Pos. 10 (1863). särsk. om kosmetiska medel, ”skönhetsmedel”, kosmetika. Hagdahl Fråga 161 (1883).
Spalt F 3176 band 9, 1927