Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II A) FÖR-STONING, f. [av ä. t. verstaunung] (†) förundran. Wexionius Vitt. 393 (1685). —
(I 1 c β) -STOPPA3~20, v.1 stoppa för; nästan bl. i p. pf. Hålet är förstoppat.

 

Spalt F 3242 band 9, 1927

Webbansvarig