| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSTÅNDIG försto4ndig l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förstå´ndig Weste; förstå`nndigg Dalin), adj. -are ((†) superl. -ist GR 4: 12 (1527); -st GR 16: 522 (1544), Hoorn Jordg. 1: 163 (1697)). adv. -T.
1) motsv. FÖRSTÅND 1.
a) (föga br.) i allm.: begåvad med förstånd, förnuftig (se d. o. 1 a). LPetri Œc. 61 (1559). (Allt skapat) rörligit och orörligit, förståndigt och weetlöst. Emporagrius Cat. H 1 a (1669).
b) filos. begåvad med förmåga av begrepp, omdömen o. slutledningar; tänkande; äv.: som betingas av l. hänför sig till förståndet; jfr FÖRSTÅND 1 f. Fremling KantGrund. 78 (1798). De förståndiga varelserna i vidsträckt bemärkelse eller de tänkande visa sig .. såsom .. förståndiga i inskränkt bemärkelse eller sinligt förståndiga, i hvilka den danande kraften såsom sjelfmedvetande är rigtad endast på annat, nemligen på det i sinliga medvetandet gifna. Boström 1: 115 (c. 1830). Rein Psyk. II. 1: 528 (1891). jfr: Det gifves .., utom det såkallade Förståndiga tänkandet, som finner sin användning i det praktiska lifvet och sin högre utbildning i Mathematiken och de Empiriska vetenskaperna, äfven en annan art af Tänkande, det spekulativa. Trana Psych. 2: 85 (1847).
2) motsv. FÖRSTÅND 2: som har l. visar l. röjer ett godt förstånd, klok, förnuftig (se d. o. 2); äv.: sansad, som icke uppträder tanklöst, som tänker sig för, förtänksam, besinningsfull; stundom: som behärskas av förståndet (på bekostnad av känsla o. fantasi). Det var mycket förståndigt av honom att stanna hemma. Det var det förståndigaste han kunde göra. Var nu förståndig! Bär dig åt som en förståndig människa! Det var ett förståndigt ord. Han lever mycket förståndigt. Ett förståndigt levnadssätt. GR 2: 55 (1525). Dogh forsthaa wij wel ath thet inghen forstondugh man giör som nogit wett haffuer. Därs. 3: 101 (1526). Then ther förståndigh är han tagher widh rådh. Ordspr. 1: 5 (Bib. 1541). Hvad vår verld är kallt förståndig, hvad vår verld är fåvitskt klok! Rydberg Dikt. 1: 39 (1882). De små lugna, förståndiga ögonen. Heidenstam Vallf. 63 (1888). Han .. hade alltid lefvat förståndigt och hushållsaktigt. De Geer Minn. 2: 251 (1892). jfr HÖG-, MÅNG-, O-, SMÅ-, VÄL-FÖRSTÅNDIG m. fl. — särsk. (†) ensamt l. i uttr. förståndig man, ss. hederstitel framför namn; jfr FÖRNUFTIG 2 slutet, VÄLFÖRSTÅNDIG. Erligh, welförsichtigh och förståndigh man Hans Pedersson. VgFmT II. 8—9: 186 (1626). I .. Laghläsarens förståndigh Clas Nilsons Nähruaru. ÅngermDomb. 10/1 1634, fol. 16. ConsEcclAboP 360 (1659).
3) (†) motsv. FÖRSTÅND 3: som förstår sig på (ngt); kunnig (i ngt), skicklig, förfaren; ofta i uttr. förståndig i l. om l. på ngt, som känner till l. förstår sig på ngt; bekant med ngt. Tu är förstomdugh (tryckfel för förstondugh) på the sidhwänior .. som ibland Iudhanar äro. Apg. 26: 3 (NT 1526; Bib. 1917: som så väl känner). Adam som all diwr gaff nampn war förstondigh noogh hwad nampn som hwario diwre tiente. OPetri MenSkap. 13 (c. 1540). The ther forstondigha quinnor woro, the wirkadhe medh sina hender. 2Mos. 35: 25 (Bib. 1541; Bib. 1917: konstförfarna). Æsculapius .. var så förståndig uti Läkare-konsten, at Hedningarna tilbode honom såsom en Gud. Ehrenadler Tel. 636 (1723). En snäll, flitig, aktsam och här på förståndig man. Linné Ungd. 2: 231 (1734). — jfr KONST-, LAG-, SAK-, VARU-FÖRSTÅNDIG m. fl.
4) (†) i uttr. vara l. bliva l. göra (ngn) förståndig (om ngt l. att l. hur osv.), veta resp. få veta l. erfara resp. låta (ngn) veta l. erfara (ngt osv.); jfr FÖRSTÅ, v.3 2. Wij äre och förstondig vordne .. hurulunde (osv.). GR 10: 59 (1535). Til tess vij vidare motte fförstondige bliffue om then läghennhet, och huru thet sigh haffuer ther om. HFinlH 1: 305 (1546). Att the utaff våre .. köpmenn .. gruntlichen förstendige äre, hurulunde (osv.). GR 21: 222 (1550). Dett E. H:th wärdes wele gunsteligen göre osz förständige om alle omständigheter. UrkFinlÖ I. 2: 76 (1597).
5) (†) begriplig; jfr FÖRSTÅELIG 2, ävensom FÖRSTÅ, v.3 6, FÖRSTÅND 4. Her i Swerige wore platt inge böker på förstondigt moell. Svart G1 101 (1561). Thetta bör man nu något klarligare och förståndigare vthföra, nembl. genom gemeene Exempel. Rudbeckius Luther Cat. 29 (1667). (Prästen) tahlar reent och förståndigt, att både Vnge och Gambla det wäll fatta kunna. VDAkt. 1688, s. 23.
FÖRSTÅNDIGHET, r. l. f.
1) till 2: egenskapen l. förhållandet att vara förståndig; klokhet; förstånd (se d. o. 2); numera nästan bl. dels om ifrågavarande egenskap hos en handling o. d., dels om egenskapen att vara sansad o. d. l. att behärskas av förståndet (på bekostnad av känslan o. fantasien). OPetri 1: 320 (1528). Herrans fruchtan, är wijsheet, och flyy thet onda, är förståndigheet. Job 28: 28 (Bib. 1541; Bib. 1917: förstånd). En moralisk borgen för rigtigheten och förståndigheten af en handling. Rydqvist Resa 306 (1838). En viss prosaisk förståndighet. Cavallin (1875). Ve den, som med lätt tillgänglig sarkasm eller kall förståndighet dödar de gudomliga krafterna i ett människosinne! PT 1909, nr 169 A, s. 3.
2) (†) kunskap; jfr FÖRSTÅNDIG 3. Hwar man haffuer icke förstandigheeten (dvs. kunskapen att det finnes bl. en Gud). 1Kor. 8: 7 (NT 1526; Bib. 1541: förståndet; Bib. 1917: denna kunskap).
Spalt F 3273 band 9, 1927