| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSYN försy4n l. fœr- (försy´n Weste, Dalin; i vers — ∪ Spegel GV 27, 267 (1685), Brenner Dikt. 1: 255 (b) (1713); ∪ — Börk Darius 1107 (1688) osv.), r. l. f., i bet. 4 a äv. m. (HCNordenflycht (1745) i SvMerc. 1763, s. 602, Wallin 2Pred. 1: 266 (1821)) ((†) n. PPGothus Underv. B 3 b (1590), KFÅrsb. 1913, s. 181 (1705)); best. -en.
1) (†) förutseende, omtänksamhet, omtanke, försiktighet; jfr FÖRSE I 3, 7. Huar någen reformacio skee skall motte hon skee medt en god forsyn. GR 8: 325 (1533). Brahe Kr. 40 (c. 1585). Verelius 78 (1681). — jfr O-, MISS-FÖRSYN.
2) (†) förutbestämmelse; i sht om Guds (på förhand fattade) beslut l. Guds vilja i ngt visst avseende; skickelse; jfr FÖRSE I 5. Effter then försyn som han aff ewogheten j Christo Jesu wårom herra giordt hadhe. Ef. 3: 11 (NT 1526; Luther: Vorsatz; Bib. 1917: beslut). Menniskiones saligheet och rettferdigheet henger först och främst på gudz ewigha forsyyn och vtwelielse. OPetri Sal. C 3 b (1535). Om den högsta Gudens nådiga försyn varit, at Han (dvs. Karl XII) i fred och ro fått styra sitt Rike. Swedenborg RebNat. 1: 333 (1740). Celsius G1 1: 184 (1746). — särsk.
a) [jfr mlat. divinā providentiā (abl.)] i uttr. av Guds försyn o. d., efter Guds vilja l. behag; stundom närmande sig bet.: av Guds nåd. Taa wtaaf gudz försyn togh sig före .. her götstaf .. At widergöra K: C(ristierns) omildheit. GR 1: 158 (1523). Vtaff Gudz försyyn och godhe behagh. Därs. 12: 259 (1539). Her Iffvan Vasilieson, aff Gudz försyn storfurste och keijsere öffver alth Rydzlandh. Därs. 26: 566 (1556).
3) (†) tillsyn, vård; jfr FÖRSE I 7. GR 6: 157 (1529). Then kuidhe (dvs. fållgrind) Karin Thorleffz skyllthe honnom före, att hun skulle wara förekommen wthi hans förssynn. TbLödöse 98 (1588).
4) (i sht i religiöst spr.) om Guds omvårdnad om den skapade världen (särskilt människorna); äv. i vidsträcktare anv., om Guds världsstyrelse; jfr FÖRSE I 7. Falck Und. 41 a (1558). Så är ock Mannenom Man, til fromma, den ene, den androm, / Ordnat af Gudz försyn. Stiernhielm Herc. 459 (1658, 1668). Dig prisa luftens härar, / Dem din försyn ett bord beredt. Ps. 1819, 393: 2. Jag tackar Gud, som i sin försyn gifvit oss så vackra ord för allting på jorden. Almqvist AmH 1: 19 (1840). Guds försyn visar sig deri, att Gud håller vid magt allt hvad han skapat och styrer allt efter sin vishet. Kat. 1878, nr 103. — särsk.
a) ss. omskrivande uttr. för Gud (varvid man mera betonar hans värk än hans person); i sht i sg. best. försynen (vanl. skrivet med stor bokstav). Om någonsin Försynen haft del uti ägtenskap, har Han visserl. styrt mitt. HCNordenflycht (1745) i SvMerc. 1763, s. 602. Skulle jag tvifla, att Försynen styrer mina öden, derföre att jag icke förstår sättet af Hans dolda inflytelse på verldens lopp? Lehnberg Pred. 1: 27 (c. 1800). Huruvida .. (snillena) sjelfva handla i fullt medvetande af att vara Försynens sändebud och redskap är ett spörsmål, hvari författaren ej inlåter sig. Rydberg RomD 7 (1876).
Anm. till a. Ordet var i denna anv. mycket vanl. under upplysningstiden, särsk. i dess predikostil; jfr Hippel KristolProbl. 19.
b) i överförd anv., om person (l. institution) som helt o. hållet tar vård om ngn l. som ngn kan trygga sig till; särsk. i uttr. spela försyn för ngn, (vilja) ta hand om ngn o. lägga sig i ngns angelägenheter (med bibet. av viktighetsmakeri o. d.). Wallin Vitt. 1: 24 (1805). Han är en jordisk försyn för alla sina underhafvande. Jolin Mjölnarfr. 39 (1865). Hr Brandes böjelse att för oss svenskar spela försyn i saker, med hvilka han intet har att skaffa. VL 1907, nr 27, s. 4. 2NF 30: 245 (1920).
c) i uttr. på Guds försyn, i förlitande på Guds försyn; numera bl. (vard.) i förbleknad anv.: i hopp att allt skall gå bra (utan att man själv närmare planerar); på vinst o. förlust; på en slump; utan att veta hur ngt skall lyckas. I följe hvaraf jag äfven år 1773 reste ensam på Guds hulda Försyn til Kongel: Åbo Academie. VDAkt. 1792, nr 469. På Jessiös inrådan följde vi den norra (stranden) och fortsatte sedan vår vandring på Guds försyn. Castrén Res. 1: 50 (1838). Han hade redan som adjunkt gift sig på ”Guds försyn”. Hedenstierna FruW 138 (1890). En frukostmiddag, som enligt prostinnans utsago hade tillkommit på Guds försyn. Lagerlöf ChLöw. 358 (1925).
5) känsla av blygsel l. skam varigm man avhålles från att göra ngt l. drives till att taga den hänsyn till l. visa den aktning för ngn l. ngt som måste anses tillbörlig (i en viss situation); undseende, hänsyn, hänsynsfullhet; numera i sht i förb. med prep. för (förr äv. i förb. med prep. till l. vid). Hava försyn (förr äv. en försyn) för ngn (l. ngt), hava aktning l. respekt för ngn (l. ngt), visa hänsyn mot ngn (l. ngt). Hava l. bära l. draga försyn (till l. för l. före l. vid) att (göra ngt), skämmas för l. rygga tillbaka för att (göra ngt), hysa betänkligheter mot att (göra ngt), numera bl. med negation icke hava (minsta) försyn för att göra ngt (förr äv. utan för). Han hade icke ens försyn för att gå omkring och tigga. The haffua jw ena försyn för min son. Mark. 12: 6 (NT 1526; Bib. 1917: hava försyn för). Ingen försyn bera noget skelmstycke til at begå. Gustaf II Adolf 41 (c. 1620). The hafwa försyyn til at inwefwa sigh vthi een saak, som the icke förstå. Schroderus Uss. C 3 b (1626). En Fader drager försyn före, til at slå sina barn medh rijs, vthi gott förnembligit Folcks åsyn och närwaru. JMatthiæ 2: 110 (1655, 1658). Iag borde vähl hafva försyn vid at så offta komma Eder Faderl. Högvördighet .. till besvär. VDAkt. 1760, nr 264. (Man) höll .. sig allvarsam, af försyn för min andliga värdighet. LbFolksk. 80 (1878). För dessa fromma systrar hade de krigförande haft så mycken försyn, att de inte hade skadat dem själva eller deras hus. Lagerlöf Troll 2: 100 (1921). — särsk. (numera i sht vard.) i uttr. utan (någon l. någon som helst l. den ringaste l. minsta, förr äv. all) försyn (för ngn l. ngt) o. d., utan hänsyn (för ngn l. ngt), utan blygsel, utan att låta avhålla sig (av ngt). Ändoch ther war een stoor samquemd .., likwel lopp hon ther in (dvs. i huset), vthan all försyyn. LPetri 4Post. 11 a (1555). (Sönerna) bedröfwade och plågade then goda fadren swårliga vtan försyn. Swedberg Cat. 691 (1709). Sullivan kom nedhasande längs bärgbranten utan minsta försyn för lemmar eller kläder. Zilliacus Hågk. 24 (1899).
6) (†) fruktan, rädsla. I skolen .. icke haffua försyyn för någhons manz person. 5Mos. 1: 17 (Bib. 1541; Luther: vor niemandes Person euch scheuen; Bib. 1917: icke frukta för). Elliest hafwer ock min sahlige farfader icke hafft försyyn, at låta uthsprijda Gudz reena och klara ord, och förkastat Påfwens mörcker (osv.). Gustaf II Adolf 195 (1617). Swedenborg Res. 69 (1736).
B (†): (3) FÖRSYNES-MAN. person som har vård om ngn l. ngt. I, som är theres (dvs. Vadstena klosterjungfrurs) protechtor och försynes man utti S. Birgitte huss. GR 24: 388 (1554).
1) till 2: besluta, bestämma, förordna. Konungarijken haffua hafft sine fatales periodos och vndergång, effter som Gudh för syndennes skuld haffuer täcktz försyna. Rolander Skipzb. 32 (1627). särsk. i förb. med prep. till: förordna (ngn) till (en plats). Til thes dhe Ehrew. Herrar täkias försÿna honom (dvs. kapellanen) til annor och bättre lägenheet. VDAkt. 1667, nr 303.
2) till 3: taga vård om. (Hon måste) giöhra beskied för fosteret huru dhet förgåtz, och huru hon dhet försÿnt. VDAkt. 1693, nr 663.
3) försörja, draga försorg om; äv. refl.; jfr FÖRSYN 3. Wij lefdhe wähl samman till thess alle barnen wore försynte, men sedhan bleef annat. VDP 1679, s. 143. (Det) blifer inthet mycket öffver att försyna sigh och sina mz. VDAkt. 1704, nr 48. jfr O-FÖRSYNT.
4) förse (med); utrusta. KStobæus (1738) hos Fürst Stobæus 68. Varder Murmästarne .. anbefalt, att Skorstenarne och Eldrören .. försvarligen upföra, väl försynade med deras Brandtmur på alla sidor. BrandtordnGbg 1748, s. 6. —
FÖRSYNES, adj. (-syns Brahe Kr. 3 (c. 1585); -synes Därs. (i handskr. (UB: Palmsk. 180, N. 156, W. 258) fr. 1700-talet)) [trol. urspr. ett till FÖRSYN bildat adv.; jfr med avs. på bildningssättet fsv. rätsynis, rakt, AVSIDES, INHYSES m. fl.] (†) till 1: försiktig, omtänksam, l. till 5: som visar försyn, försynt. Ähn tå han (dvs. G. I) gärna wmgicks med täcke och däglige quinors personer, så war han doch likeuell så försyns, att han aldrig bleff berychtatt at han höltt sig någon concubinam medan han war ogifft. Brahe Kr. 3 (c. 1585). —
FÖRSYNLIG, adj. (†)
1) till 4: som tillhör försynen. Den samme Gudh aff försynligh allmacht, / Wår saligh Konung ther til hade bracht. Dalius Gratul. A 2 a (1661).
2) till 5: försynt. (Jag kan) försäckra att han en redelig from och försynlig person är. VDAkt. 1696, nr 466. —
FÖRSYNLIGHET, f. [jfr ä. d. forsjunlighed] (†) omtanke, försiktighet; jfr FÖRSYN 1. Gustaf II Adolf 161 (1617). Våren (kräver) framför andre tijder om åhret .. upsicht och försynligheet uthi alla saaker. OxBr. 1: 118 (1618). Gustaf II Adolf 206 (1620). —
FÖRSYNT, adj.; adv. =. 1) till 5: som visar försyn (för andra människor); hänsynsfull; undfallande, blygsam; äv. om utseende, handling, känsla o. d.: som vittnar om l. innebär försynthet l. hänsynsfullhet. Nehrman InlJurCiv. 168 (1729). Han var försynt utan bondblyghet. Almqvist TreFr. 1: 12 (1842). Hans försynta uppträdande värkade försonande. GHT 1895, nr 221 A, s. 2. jfr O-FÖRSYNT. särsk. (†) i förb. försynt att, som drar sig för att, o. i uttr. göra (ngn) försynt att, komma (ngn) att dra sig för att. Tå the döpa barnen, (skola prästerna icke vara) niugge på watn, eller försynte at wäta granlåten på barnets hofwud. Swedberg Cat. 457 (1709). Våre unge män eller karlar, i en ålder, som gör dem försynta at låta sig catechetisera eller genom spörsmål och svar undervisas. Rydén Pontoppidan 313 (1766). Jag var och blef försynt / Att be om slut på hvad hon påbegynt. Snoilsky 2: 112 (1881). 2) (†) till 6: rädd (för ngt), ängslig. Min dotter-dotter .. ähr fallen j Messlingen, Och Fru Margretha, sosom den der samme intz hafft haf:r, finnes något red och försynt därföre. AOxenstierna Bref 4: 459 (1648).
Avledn.: försynthet, r. l. f. till FÖRSYNT 1: hänsynsfullhet, blygsamhet. Lind (1749; under scheu). Det råder i dessa dikter en försynthet, som skyr hvarje utmanande uttryck. PT 1902, nr 260, s. 3.
Spalt F 3324 band 9, 1927