| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSÄNKA försäŋ4ka l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (försä´nka Weste; försä`nngka Dalin), v. -er, -te, -t, -t ((†) p. pf. -d GT 1788, nr 139, s. 2). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749)), -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.).
1) (numera bl. i fackspr.) nedsänka ngt i ngt, så att det omgives l. omslutes l. betäckes därav; äv. i oeg. anv.
a) i fråga om nedsänkande i vatten l. annan vätska; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.; särsk. sjömil. i fråga om nedsänkning av sten, grus l. därmed lastade fartyg för spärrande av vattenled; äv. i oeg. anv. (med obj.-växling): göra försänkningar i (inlopp, hamn o. d.), spärra (inlopp, hamn o. d.) gm försänkningar. OxBr. 6: 18 (1627). I Evesten lett jagh försenckia quistige tallar, hvar som vaden vore. Därs. 8: 290 (c. 1635). At låta med två gamla Fartyg försänka inloppet vid Warnemünde. Loenbom Stenbock 3: 23 (1760). Djupasund skall stängas medelst 13 konformiga stenmassors försänkande. Gynther Förf. 3: 31 (i handl. fr. 1839). Ett farvatten, som ej är alltför djupt, (kan) provisoriskt stängas medelst försänkta fartyg. NF 15: 840 (1891). Färjor, .. hvilka medelst i kanalen försänkta linor dragas öfver från den ena stranden till den andra. 2UB 9: 443 (1906). — särsk.
α) garv. nedsänka (hud) i garvlag (”färg”), där den sedan får kvarligga viss tid för garvning; garva gm extraktgarvning. AHB 52: 48 (1871).
β) (†) med tanke särskilt på att det nedsänkta är för beständigt försvunnet l. tillspillogivet: (ned)sänka, dränka; jfr b α. (Farao) war j affwund altså vptendt, / Therföre bleff han j grund försenckt. Svart Gensv. E 2 a (1558). Nedhan effter komma selsyn haffvnder, Som gerna wilia omstörta skepet och försenckia. Balck Ridd. E 7 b (1599). Nicias .. försänkte .. en deel aff skatten nidh j Haafwet. Schroderus Liv. 851 (1626). Cnattingius SnE 99 (1819).
γ) (†) refl.: sjunka till botten. Åtskillige particlar finare eller gröfre .., hvilka effter beskaffenheten, flyta och försänka sig. Tiselius Vätter 1: 42 (1723).
b) i fråga om nedsänkande i (hålighet i) fast kropp; särsk.: efter erforderlig borrning l. urtagning l. grävning l. dyl. anbringa (ngt i ngt, så att det kommer att ligga under l. i jämnhöjd med den omgivande ytan); ofta i p. pf. ss. adj. OStiernhöök (1703) i KFÅrsb. 1912, s. 392. Till höger kommer man in i .. mjölkkällaren, försänkt högst en fot under jordytan. TByggn. 1859, s. 55. Spikhufvudena (bliva) synliga, såvida man ej försänker dem och fyller hålen med träpluggar. TT 1877, s. 4. Spårväg med försänkta skenor. Därs. 1887, s. 116. De försänkta dörrarna (på ett kassaskåp) ligga c:a 25 mm. innanför den öfriga framsidan. 2UB 6: 438 (1904). 2NF 35: 525 (1923). jfr: Idoga bi, försänkta i blommornas kalkar, med täflan, / Samla sin skatt. Adlerbeth Æn. 159 (1804); jfr 2 e. — särsk.
α) (†) med tanke särskilt på att det nedsänkta är för beständigt försvunnet l. tillspillogivet; jfr a β. Hedhninganar äro försenckte vthi then groop som the tilreedt hadhe. Psalt. 9: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: hava sjunkit ned; i bild). (Sodom och Gomorra jämte tre andra städer) försencktes medh Eeld och Swaffuel vnder Jordenne. PPGothus Und. C 6 a (1590). Tranér Anakr. XXIII (1833).
β) i sht tekn. i p. pf. ss. adj., om huvud på skruv, nit o. d.; särsk. i oeg. anv.: vars form är avpassad för försänkt hål (se γ). Almroth Karmarsch 303 (1839). Sällan förekomma försänkta hufvuden, hvilka hafva utseendet af en stympad kon på hvars mindre ända stiftet sitter. Eneberg Karmarsch 2: 628 (1862). Lindberg Amatörhantv. 94 (1926).
γ) i sht tekn. gm borrning l. fräsning l. dyl. göra nedsänkning l. fördjupning i (ngt, i allm. för ”försänkning” av ngt) l. gm fördjupning l. gravering åstadkomma (ngt); särsk. dels i fråga om konisk l. cylindrisk utvidgning av borrat hål (vanl. för försänkning av skruvhuvud, nithuvud o. d.), dels i p. pf. ss. adj., om linje, figur o. d.: fördjupad, nedsänkt. Weste (1807). Omfattningarne och betäckningarne samt gallerverket äro försänkta; men figurerne lågupphöjda. Brunius GotlK 2: 44 (1865). Hålen (i urtavlan) få ett vackert utseende, om man försänker dem med en fin smergelfräs. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 10 (1881). Upphöjda linier på försänkt botten. TT 1899, K. s. 52. Dessa hål (för ställstift i bokhyllorna) skola sitta i försänkta falsar. PMHyllinrednUnivBiblLund 2 (1904). Är nithålet försänkt, d. v. s. koniskt uppborradt åt nitningssidan. 2NF 19: 1061 (1913).
δ) mil. i friare anv.; i p. pf. ss. adj., om sådan tappaxel i kanon vars centrum ligger under kärnlinjen. Billmanson Vap. 30 (1882). De Ron o. Virgin 3: 46 (1890).
2) (i sht i skriftspr.) bildl.
a) (ned)sänka (ngn l. ngt i ett tillstånd o. d.), låta (ngn l. ngt) försjunka (i ngt); ofta i p. pf. (ss. adj.): sänkt, försjunken; numera nästan bl. i fråga om sorg, sömn, dvala, mörker, tystnad, stundom last(er), synd, skuld(er), nöd, elände, förtvivlan, svårmod, förr äv.: oro, ovisshet, bekymmer, löje, avgudadyrkan, Guds vrede o. d.; i aktivum numera bl. med sakligt subjekt. Avbrottet på ledningen försänkte hela staden i mörker. Sonens död försänkte henne i den djupaste sorg. Ligga försänkt i djup sömn, i dvala. L. Paulinus Gothus Ratio 441 (1617). KOF II. 2: 63 (c. 1655). Vti hwad bekymmer och oroligheter har icke min son försänkt mig. Österling Ter. 3: 83 (1708). Hela Staden är försänkd i oro öfver Hans Maj:ts tilstånd. GT 1788, nr 139, s. 2. Ett så i laster försänkt tidhvarf. Agardh ThSkr. 1: 34 (1842, 1855). Än försänkt i dystert svårmod / Ser han ej Rodrigo komma. Oscar II I. 2: 11 (1859, 1886). Stunder, då jag som djupast varit försänkt i .. synd. Wikner Tank. 15 (1872). De långa korridorerna .. voro nu försänkta i den djupaste tystnad. De Geer Minn. 2: 210 (1892). Försänkt låg byn i kolmörk natt. Jensen BöhmDiktn. 110 (1894). Försänkt i skuld över öronen. Östergren (1924).
b) (†) dränka (ngt i blod, tårar). Hafwer han .. sin Kungelige Högheet och ähra .. vthi oskyldigt Blodh platt försänkt. GR 1: 23 (1521). Försänkt i tårar. Johansson HomOd. 1: 336 (1844).
c) (tillf., i vitter stil) i p. pf. ss. adj.: nedsänkt (i ngt som utgör grundval l. fäste), rotad. Så djupt i det personliga lifvet är han försänkt den grund, på hvilken ytterst hvilar all auktoritet. SvTidskr. 1871, s. 132.
d) (numera bl. möjl. ngn gg i vitter stil) med tanke särskilt på att ngt är för beständigt försvunnet ur l. undanträngt i ngns minne l. medvetande l. undandraget andras kännedom: begrava, gömma, innesluta; låta sjunka (i glömska). Begraff them (dvs. de ogudaktiga) tilsammans j iordenne, och försenk theras pråål vthi thet fördolda. Job 40: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: fjättra deras ansikten i mörkret). Om du har mod att .. / .. i evig glömska / Försänka allt, hvad förr din kärlek egt. Wecksell DHjort 32 (1862). Hvad han må skådat, yrat eller drömt, / Det låg försänkt, om också icke glömdt / I djupet af hans själ. CVAStrandberg 3: 162 (1869). Rydberg Dikt. 2: 104 (1891).
e) komma (ngn l. ngns sinne o. d.) att helt uppgå l. fördjupa sig (i ngt); numera nästan bl. dels refl.: låta sig helt upptagas (av ngt, en sysselsättning, tankar, betraktelser o. d.), helt överlämna l. hängiva sig åt (tankar osv.), uppgå i betraktelse l. studium o. d. (av ngt), fördjupa sig (i ngt), dels (o. vanl.) i p. pf.: försjunken l. fördjupad (i ngt). Försänkt i betraktelser, i allvarsamma tankar. Min siäl, hvi vil du nat och dag, / I sorg och oro dig försäncka? Nordenflycht QT 1745, s. 18; jfr a. Yttre sinne kallas Själen, försåvidt hon försänker sitt Medvetande i materiella (rumfyllande) objekt eller kroppar. Trana Psych. 2: 8 (1847). Här (dvs. på vindskammaren) satt studenten, i Homer försänkt. Topelius Ljung 244 (1889). Denna kärlek .. var .. ej alldeles syslolöst försänkt i åskådning af ett oskadligt ideal. Rydberg RomD 28 (1877).
3) (†) komma (ngt) att sjunka (från dess höjd l. läge), sänka (ngts) nivå; särsk. mus. sänka (ton). VetAH 1765, s. 85. Kors uphöjer tonen en half ton, och b försänker den samma en half ton. Vogler Clavérsch. 2 (1798). Bottnen uti eldgångs hvalfven (i tegelbränningsugnen) försänktes ungefär 3/4 fot. VetAH 1815, s. 225. (Att man sänker övre delen av spillerställningen) försänker icke spillerna ifrån deras förra höjd. Carlström Spinnm. 25 (1832). Juhlin-Dannfelt 349 (1886).
4) (†) intr.: sjunka ned (i graven); äv. bildl.: gå förlorad, mistas. Den afbild (dvs. månens) paszar sig ei illa på en Änka / Som med sitt hufwud ser så lius som lust försänka. Brenner Dikt. 2: 59 (1717).
Spalt F 3347 band 9, 1927