| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSÄNKNING försäŋ4kniŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (försä´nkning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) sjömil. till FÖRSÄNKA 1; särsk. konkret: gm nedsänkning av sten l. grus l. därmed lastade fartyg o. d. åstadkommen uppgrundning i farled, avsedd att hindra fientliga fartyg att passera densamma. Carl XII Bref 421 (1717). Vestra ryska eskadern hann upptaga en försänkning. Adlerbeth Ant. 1: 181 (c. 1792). Uti Bollö och Djupasund göras permanenta försänkningar. Gynther Förf. 3: 31 (i handl. fr. 1810). 2NF 27: 592 (1918). — jfr STEN-FÖRSÄNKNING.
2) garv. till FÖRSÄNKA 1 a α; särsk. konkret, i fråga om extraktgarvning: garvlag (som huvudsakligen består av extrakt från extraktionskaren o. strömaterialet) med i densamma nedsänkta hudar. TT 1896, K. s. 76, 84, 85.
3) (numera bl. i fackspr.) till FÖRSÄNKA 1 b; särsk. konkret: på ett föremåls yta i visst syfte anbragt urtagning l. urholkning l. fördjupning l. nedsänkning; förr äv. i allmännare anv.: fördjupning, sänkning; särsk. tekn.: konisk l. cylindrisk urtagning å en yta l. i borrat hål (i allm. för försänkning av skruv- l. nithuvud o. d.). Carlstedt Her. 1: 175 (1832). Hela provinsen (Dal) utgöres egentligen af 2:ne stora försänkningar från norr till söder. Lignell Dal 1: 3 (1851). Åt hålet (kan) gifvas en konisk form, liknande en försänkning. Frykholm Ångm. 90 (1881). Nithålen göras med större försänkningar än vanligt. Hufvudstadsbl. 1897, nr 51, s. 1. — jfr SKRUV-FÖRSÄNKNING.
4) [urspr. väl: ngt som nedsänkts för att tjäna ss. fäste] i överförd anv.: fäste l. stöd; numera nästan bl. i pl. o. vanl. om (de möjligheter till) stöd l. hjälp för vinnande av sina syften som ngn (på grund av tidigare förbindelser l. släktskap o. d.) äger någonstädes (utanför den egna kretsen l. området o. d.); stundom närmande sig bet.: förbindelser, relationer; jfr FÖRSÄNKA 2 c. Ha försänkningar vid hovet, på högre ort. Utgående från denna försänkning hafva de icke dröjt att framtränga vidare. Askelöf EoA 36 (1834). Märkligt är ock, att den nyaste scholan står på ny-fransysk grund, då den f. d. nya i Tyskland, England, Italien etc. hade sina djupaste försänkningar. Wieselgren SvSkL 4: 708 (1848). Horn (såg) sig om efter en försänkning äfven hos ett stundande välde. Crusenstolpe Tess. 4: 48 (1849). Inom de tre ofrälsestånden hafva vi redan starka försänkningar. Rydberg Frib. 20 (1857). Den platonska filosofien (måste) hafva haft djupa försänkningar i sitt lands och sitt folks bildning. Wikner Platon 29 (1867). Han hade kunnat få Turinge past(orat), där han genom sin förnämliga släkt på mödernet hade djupa försänkningar. Hagström Herdam. 1: 476 (1897). Leo XIII var .. herre öfver ett internationellt rike med mäktiga resurser och försänkningar i alla länder. 2NF 23: 776 (1915).
5) (†; se dock slutet) till FÖRSÄNKA 3; abstr. o. konkret. VetAH 1769, s. 179. (Vår- och höstfrosterna) minskas och dämpas genom .. mossarnas updikning eller försänkning. Lagerbring 2Hist. 1: 20 (1778). — särsk. [efter t. versenkung i motsv. anv.] (i fackspr., fullt br.) konkret i inskränktare anv.: inrättning i scengolvet varmed ngn l. ngt kan nedsänkas under (ävensom höjas upp ur) detsamma. 2NF 28: 598 (1918).
(3) -BORR. [jfr t. versenkbohrer] (i fackspr.) försänkare; i sht snick. borr varmed borrning o. konisk l. cylindrisk urtagning l. utvidgning av borrade (icke djupa) hål utföres (i sht för försänkning av skruvhuvud o. d.). Holmberg (1795; under fraise). SFS 1847, nr 17, s. 19. HbPedSnick. 109 (1890). —
(3) -BORRMASKIN~102. (i fackspr.) försänkningsmaskin. —
(3) -HAMMARE. (i fackspr.) stämpel avsedd för framställning av försänkningar i hästskon för sömhuvudena. Bergman Hofbesl. 65 (1905). —
(3) -MASKIN. (i fackspr.) maskin för försänkning o. borrning i trä o. metall (plåt); äv. om träfräsmaskin så anordnad, att den kan användas för mindre borrningar o. försänkningar i trä o. plåt. 2NF 9: 51 (1908). —
Spalt F 3350 band 9, 1927