| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSÄTTA försät4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (försä´tta Weste; försä`tta Dalin), v.2 -sätter, -satte, -satt, -satt; se för övr. SÄTTA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Schroderus Comenius 754 (1639; i bet. 9 b)), -NING (se avledn.); -ARE (se avledn.).
A.
1) (†; se dock c) insätta l. fastsätta (ngt i ngt), besätta (se d. o. III 1 a).
a) med avs. på ädelsten o. d.: infatta. At försättie vdi gull någre falske stener. Stiernman Com. 1: 202 (1569).
b) besätta (smycke o. d. med ädelstenar). Smycken, medh edle steenar försatte. Stiernman Com. 1: 339 (1585). Huru thet (dvs. korset) medh ädle Stenar försatt war. Schroderus Os. 2: 636 (1635).
c) (fullt br.) tekn. med avs. på raket: insätta ”försättning” i, förse (med viss ”försättning”). Större raketer försättas med kanonslag. AHB 66: 82 (1871).
2) (†) besätta (ort med krigsfolk); förse (område med djur som skola hava sitt uppehälle där). Vthi fredztijder försättia the (dvs. kosackerna) fleere orther medh folck. Widekindi KrijgH 432 (1671). Den bästa äng lemnar magra Creatur från sig, om hon varder försatt med förmånga. Linnæus Bijskjöts. 46 (1768).
3) uppblanda l. utspäda (ämne med ngn tillsats som mer l. mindre förändrar dess egenskaper), giva (ngt) en tillsats (av ngt); äv. (numera bl. ngn gg arkaiserande): tillblanda (ngt åt ngn); äv. i bildl. anv.; numera nästan bl. i fackspr. o. företrädesvis i pass., ofta i p. pf. AOxenstierna 1: 489 (1633). Fischerström 2: 190 (1780). Idel trivialiteter, försatta .. här och der med en smula Svedenborgianism. Tegnér (WB) 5: 401 (1825). Hafversoppa försatt med hallonsaft. Almqvist Smar. 420 (1845). Kraftfodermedel .. måste vid utfodringen uppblandas eller försättas med svagare foderämnen. NF 4: 1521 (1881). Att försätta det (dvs. Guds ord) med främmande beståndsdelar. Flensburg KyrklTal 393 (1883). Försätt mig ett par bäskar. Karlfeldt FlBell. 127 (1918). Kolsvavla försatt med 5 vol. % vatten. SFS 1920, s. 594. — särsk. garv. tillsätta ny barkvälling. ArbB 81 (1887).
B.
4) sätta l. placera (ngn l. ngt) på l. föra (ngn l. ngt) till annat ställe (i rummet l. tiden) än där han (hon) l. det förut befunnit sig, (för)-flytta, överföra, omflytta; äv. refl.; vanl. (o. utom i a, d numera bl.) med bestämning angivande den sträcka som l. (oftare) det ställe resp. den tid vartill ngn l. ngt förflytta(t)s, i senare fallet vanl. inledd av prep. till, äv. i, i sht förr äv. uti l. på; utom i a, d numera bl. (i sht i skriftspr.) med avs. på person, i sht för att beteckna plötslig förflyttning, vanl. (o. ss. refl. bl.) bildl. i fråga om förflyttning i tanken l. fantasien l. drömmen o. d. Se sig försatt ett år fram i tiden. I tanken försätta sig till Cæsars tid. (Gud har) oss vthtaghit .. frå mörkrens wellugheet, och haffuer försat oss vthi hans elskeligha sons rike. Kol. 1: 13 (NT 1526; ännu i Bib. 1917; Luther: versetzet, Vulg.: transtulit, gr. μετέστησεν). The Helcesaiter trodde, at .. then helge Ande försatte sigh flyttiades vthur en Kropp i en annan. Schroderus Os. 1: 181 (1635). At åter .. försättia störste delen af bem:te Jerntoll til Siöstäderne igen, där han tilförenne warit haffuer. Stiernman Com. 2: 204 (1639). Min dröm försatte mig på stranden af någon flod i mitt fädernesland. Ödmann MPark 151 (1800). Vi .. hade (icke) någon höst, utan försattes omedelbart från sommaren till vinter. Læstadius 1Journ. 472 (1831). Sjelfva Karelarnes yttre lif .. försätter forskaren i forntiden. Castrén Res. 1: 79 (c. 1850). I Runebergs skådespel försätter oss handlingen till det ”lyckliga, hafomsvallade Salamis”. Cavallin (o. Lysander) 14 (1879). Jag var försatt till obekanta näjder. Wulff Dante 133 (1897). — särsk.
a) med avs. på bärg: flytta (bort), rubba; numera bl. (i högre l. i vitter stil med anslutning till gamla bibelövers.) i bildl. uttr. för att beteckna stark tro l. hänförelse l. utomordentlig styrka. Om iagh .. hadhe alla troo, så at iagh försatte bergh. 1Kor. 13: 2 (Bib. 1541; NT 1526: förförde; Bib. 1917: förflytta). Många berg (hava) blifwit förstörde, många försatte. Hiärne 2Anl. 213 (1706). Hänförelsen, när den är varaktig, kan försätta hälleberg. Rydberg FilosFörel. 6: 414 (1888).
b) (†) med avs. på växt, i sht träd: omplantera, sätta om, flytta; äv. refl.: plantera sig. Luk. 17: 6 (NT 1526; refl.). Försättia trää aff skogen in vthi Trägårdarna. Linc. N 3 b (1640). Örter som intet skole flyttias eller försättias. Månsson Trääg. 32 (1643). Uptaga och försätta vilda träd. Celsius Alm. 1729, s. B 4 b. Schultze Ordb. 3942 (c. 1755).
c) (†) förflytta (ngn till annan tjänst l. till tjänst på annat ställe), transportera; äv.: uppflytta (skolyngling till högre avdelning l. klass). Schroderus Os. 1: 387 (1635). Dhe som ifrån nedrige Scholen försättjas uthi Gymnasium. VDAkt. 1693, nr 639.
d) (fullt br.) tekn.
α) förskjuta (maskindels) läge. Vidare ser man efter (vid justering av ur), om hjulen hänga rätt .. och åt hvilket håll hjulen böra riktas eller försättas. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 13 (1881). TT 1886, s. 168.
β) placera (pålar l. nitar o. d.) i rader så att pålarna osv. i en rad komma midt för mellanrummen i nästa; i sht i p. pf. ss. adj. Försatta pålar.
e) (†) bildl., med avs. på tid: framflytta, uppskjuta. At .. Dödzens timma kan icke vpfinnas och vthgrundas, och tijden som förelagder är aff Herranom Gudi, kan icke warda försatter. PJGothus Savonarola SyndSp. I 8 b (1593).
f) (fullt br.) bildl., i uttr. försätta sig i ngns läge, förr äv. i ngns synpunkt l. tankegång l. syfte, sätta sig in i l. göra sig förtrogen med ngns läge osv.; jfr 6 a. Du har sjelf lidit: du kan lättast försätta dig i de lidandes läge. Wallin 1Pred. 3: 16 (c. 1830). Då vi .. försätta oss i hans synpunkt och syfte. Atterbom Minnest. 1: 90 (1847). Man klagar .. öfver .. svårigheten att försätta sig i deras tankegång. Fries BotUtfl. 3: 120 (1864). Nyblæus Forskn. IV. 2: 75 (1897).
5) (numera bl. i vitter l. i högre stil, ålderdomligt) utan (framträdande) begrepp av utbyte av en plats mot en annan: sätta l. ställa l. placera l. bringa l. föra (ngn l. ngt ngnstädes i rummet l. tiden); äv. mer l. mindre bildl. l. oeg. (jfr a o. b); utom i a numera bl. med avs. på person. D:r Brunnius (framställde frågan) .. Hwar .. (hären) skulle .. stå? Och mente bäst wara den försättia i Brandenburgers land. RARP 6: 302 (1658). Han (slog) två slag i händerna, och vinken / Försatte fyra negrer dit i blinken. CVAStrandberg 4: 263 (1857). Jag tror, att odödliga Gudar ha försatt själarna i menskliga kroppar. Bremer Fad. 4 (1858). De kunde icke föreställa sig en bättre värld än den, hvari de voro försatte. Rydberg Dikt. 2: 58 (1891). Jag .. beklagar min lott, att försättas / Just till vår egen tid. Wulff Petrarcab. 135 (1905). — särsk.
a) (numera knappast br.) i fråga om angivande l. antagande av plats l. tid för ngn l. ngt som existerar l. (förmodas ha) existerat l. för i diktvärk framställd handling o. d.: förlägga, placera. VetAH 1811, s. 254. Thule försätter .. (Pomponius Mela) så långt i vester, att det skulle ligga midt öfver emot Belgiska kusten. Geijer Häfd. 76 (1825). (Vissa) Irländska urkunder .. försätta den Iriske Finjal i 3:dje århundradet. Arfwidsson Oisian 1: 66 (1842). Den Limbus, der den Romerskt katolska läran försätter odöpta barns och fromma hedningars själar. Böttiger i SAH 50: 250 (1874). (Wecksell) försatte handlingen .. (i dramat ”Daniel Hjort”) till år 1599, då hertig Karl .. intog Åbo slott. KalSvFolkskV 1907, s. 154.
b) i numera obr. uttr., ss. försätta ngn i ngns ställe l. plats, (in)sätta ngn i ngns ställe. Emporagrius JDelaGardie B 2 b (1652). ConsAcAboP 4: 233 (1674). — försätta ngn till att lära ngt, sätta ngn i lära (i visst yrke). BoupptSthm 9/9 1673, bl. 1087 b. — försätta (pänningkapital) på intresse, placera (pänningkapital) så att det ger ränta. ArvskifteSthm 11/9 1673, bl. 1093 a.
6) (i sht i skriftspr.) i överförd anv., i fråga om bringande i l. ur ett visst tillstånd l. vissa förhållanden o. d.: bringa, sätta; äv. refl.
a) med bestämning inledd av prep. i (i sht förr äv. uti), mera sällan på, betecknande det tillstånd l. läge o. d. vari ngn l. ngt bringas l. sättes; numera bl. i vissa stående uttr. (i några företrädesvis i pass.), ss.: försätta ngt i godt o. d. skick l. stånd, försätta ngn (l. ngt) i raseri, i (häftig o. d.) vrede, i hänryckning, i en (så l. så beskaffad) stämning, i l. (ngn gg) på (så l. så beskaffat) humör, i frihet, i en (så l. så beskaffad) situation, försätta ngn l. (vanl.) försättas l. vara l. bliva försatt i en gynnsam o. d. belägenhet, i ett brydsamt o. d. läge, i bryderi, i trångmål, i (den pinsamma o. d.) nödvändigheten l. i den obehagliga o. d. ställningen att (handla l. förhålla sig så l. så); äv. (i sht i fackspr.) försätta ngt i (våldsam o. d.) rörelse, i rotation, i svängningar, försätta ngn i konkurs, på fri fot; äv. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) försätta ngn i oro, i ängslan, i (stort o. d.) bekymmer, i glömska, i ovisshet, i (stor o. d.) förvirring, i välstånd, i armod, i nöd, i fattigdom, i elände, i betryck, i vanmakt. Sedan (människan) .. i frihet är försatt. Brenner Dikt. 1: 6 (1703, 1713). (Virtuosen) försatte hela sitt auditorium i entusiasm. Geijer (1809) i MoB 7: 68. Den rike kan försättas i armod. Hagberg Pred. 1: 52 (1814). (Påven) försattes .. i stort bekymmer. Strinnholm Hist. 4: 347 (1852). Stenar, hvilka genom vattenhvirflar blifvit försatta i kretsformig rörelse. Englund Ged. 2 (1853). Danmark (var) försatt i den pinsamma nödvändigheten att (osv.). Carlson Hist. 1: 368 (1855). Åsynen af domkyrkotornen .. försatte mig genast i en underbar stämning. De Geer Minn. 1: 52 (1892). Att .. se oss försatta i glömska av er. Wulff Leopardi 211 (1913). Sedan Josia hade försatt templet i gott stånd. 2Krön. 35: 20 (Bib. 1917). Att .. rycka henne ned från den höga ställningen och försätta henne i hennes forna obemärkthet. Lagerlöf Troll 2: 91 (1921). Östergren (1924). — särsk. i många numera obrukliga uttr., ss.: försätta ngn i gång, försätta ngn i landsflykt, i fångenskap, i sin förra regering, i lika o. d. fri- och rättigheter, i en ansenlig o. d. förmögenhet; försätta (tvenne makter l. personer o. d.) i oupphörlig o. d. fejd, i örlig, försätta ngn i ngns vänskap, försätta ngn i förakt, i undergivenhet; försätta ngn i gråt, i ett nytt leverne, försätta ngt i (en god) frid; försätta ngt i rim, försätta ngt i (så l. så beskaffad) form; försätta ngt l. sig på bättre o. d. fot, försätta sig i gudakraft. Alt (må bliva) uthi een god frid igen försatt. RARP 6: 182 (1657). Genom vad medel den reelle handelen må försättias på bättre fot. Dalin Arg. 1: nr 2, s. 7 (1732; uppl. 1754: sättas). Försätta enom i andras vänskap. Kling Spect. M 4 a (1735). (Tor) försatte sig i gudakraft. Strinnholm Hist. 1: 152 (1834). Försättande i klostertvång och landsflykt / Den Stores älsklingar och råd. Fahlcrantz 1: 71 (1846, 1863). Ung, smärt och mjuk, han kunnat lätt försätta / Sin kropp i lämplig form och ligga still. CVAStrandberg 4: 62 (1857). Sedan han försatt Turkarne i gång. Beskow K12 1: 210 (1868). särsk.
α) i uttr. försätta ngn i adligt o. d. stånd, upphöja ngn i adligt o. d. stånd. Peringskiöld MonUpl. 133 (1710). BL 15: 62 (1848).
b) (†) med bestämning inledd av prep. till, betecknande det tillstånd l. den ställning o. d. vartill ngn l. ngt bringas l. vari ngn l. ngt sättes. Lundberg Paulson Erasmus 23 (1728). Han har ock dem, som dödt, försatt til lif igän. Kolmodin QvSp. 2: 297 (1750). At trösta och til välstånd försätta den jag älskar. Björn Carol. 67 (1794).
c) med bestämning inledd av prep. (ut)ur l. utom, betecknande tillstånd l. förhållande(n) ur l. utom vilket resp. vilka ngn (l. ngt) sättes l. bringas; numera bl. i uttr. försätta ngn ur tjänstgöring l. ur (aktiv) tjänst l. ur stridbart skick, ngn gg äv. försätta ngn ur värksamhet l. ur jämvikten l. utom lagen. Försätt allenast ett diur utom sin drift, skal du finna, huru dumt .. det är. Kling Spect. Ii 2 b (1735). Engländarne hafva försatt Fransoserna utur en stor del af den Levantiska handeln. Möller (1790). Den som saknade parlamentets förtroende är försatt ur verksamhet. Svedelius StatsrAnsv. 129 (1856). (Han) försattes .. ur aktiv tjenst. NF 16: 1306 (1892). Därmed var han försatt utom lagen. Östergren (1924).
d) (†) med avs. på vara: sätta upp l. höja priset på; urspr. o. vanl. i förb. med adv. högre; jfr a β. Alt thet som bondenn falt hafwer, thett är nu alt sammans myckit högre försatt än som i gamul tijdh waritt hafwer. GR 14: 398 (1542). Och effter the Fremmende förmärche, at the Inländske så mychit stå effter at köpe theres warer, så förhöije och försätie the sine vthlänske warer. Stiernman Com. 1: 161 (1559). Därs. 278 (1577).
7) (†) förvandla (ngt), omsätta, förändra; vanl. med bestämning inledd av prep. (ut)i l. till betecknande det vartill ngt förvandlas osv. Först ställer man Talen .. 1/4 kostar 2/3 hvad kostar 3/4 Nu försätter man förste terminum för faciliteten skull således: 4/1 2/3 3/4 (osv.). Rålamb 1: 13 (1690). Botin Hem. 1: 49 (1755). At försätta et rådt och ohyfsadt land til en präktig Lustegård. SvMerc. V. 2: 338 (1759). Ärfd, ehuru i penningar försatt, egendom, som icke .. kunde borttestamenteras. Almqvist AmH 1: 38 (1840). Snart blef så elfven till is försatt. / Ty vinter följde på höst. Josephson GulaR 39 (1896).
8) [jfr lat. transponere] (†) översätta; transskribera. Försättia Tyska på Latijn. Schroderus Ratich A 5 a (1614). At .. ryskan med latiniske bokstäfwer försättes. FinKyrkohSP 1: 82 (c. 1650). ConsAcAboP 3: 146 (1666).
C.
9) sätta l. bringa på orätt plats o. d.; föra l. driva ur kursen.
a) (vard., i vissa trakter) sätta (ngt) på annan plats än den rätta l. vanliga (o. därför sedan icke kunna återfinna det). Jag har försatt min käpp, mitt paraply. Boken har inte kommit bort, den har bara blivit försatt.
b) (†) vid talande l. skrivning l. tryckning: sätta (ord l. bokstav) på orätt plats l. på annan plats än den vanliga, placera fel; (oriktigt) låta (ord l. bokstäver) byta plats med varandra. Baazius Upp. 192 a (1629). En wältaliger Man .. förblomerar Talet medh Figurer, (dupplerandes orden, och til wälliudande konstelighen försättiandes). Schroderus Comenius 751 (1639). At skrifva orden med sine rätta bokstäfver, så at ingen utslutes, förbytes, försättes eller onödigt tillägges. Salberg Gr. 18 (1696). SvMerc. 1764, s. 509. jfr: Dett är icke santt, uthan dett är försedtt och försatt worditt i hanss skrifwelse. BtÅboH I. 8: 38 (1636).
c) (†) sjöt. med avs. på fartyg: komma att stranda, sätta på grund. (Lotsarna) Äro ansvarige om de försättja skepp. Dalman 37 (1765). SFS 1852, nr 26, s. 2. Jungberg (1873). Östergren (1924; angivet ss. ”sälls., åld.”).
d) (†) sjöt. om vind l. ström o. d.: driva l. föra (fartyg resp. befälhavare l. besättning osv.) ur dess riktning l. kurs, ”sätta”; särsk. dels i uttr. försätta (fartyg l. person) av rätta kosan l. leden o. d., dels med prep.-uttr. betecknande den lokalitet till l. från vilken fartyg l. person ”sättes”. Slikth motwäder var ecke i siön på then tijdt som eder så långth åff eder rätthe leed försäthe kunne. GR 5: 31 (1528). Huar szå hender ath vore skiip forszatte bliffue aff storm eller annen fare j frå vort rige Swerige jn för nogot annet Landt. Därs. 10: 128 (1535). Vinden och vedret forsatte the svenske, dhå the på samme rese stadde våre. HH 20: 44 (c. 1580). Montan Segl. 3 (1787). Jungberg (1873). Östergren (1924; angivet ss. ”sälls.”).
D.
10) (†) åsidosätta, eftersätta, försumma, vara försumlig med (ngt); äv. refl.: göra sig skyldig till försummelse. Them ther worth bwdth ok wilia fförsethia ok fförssmaa wilia. GR 1: 108 (1523). Johannes försatte citation, therföre skall han sättias i prubban. ConsAcAboP 1: 315 (1647). (Han) wille gärna wetha huilka af klåckarenar hade försatt brefwet, att thet icke ifrån Åcker gick fort (dvs. vidare). VDAkt. 1708, nr 240. Uti embetet har han sig såmedelst försatt, att han några resor bortlemnat förmaningen framför syndabekännelsen (osv.). FinKyrkohSP 5: 238 (1736). LBÄ 32: 104 (1799).
E.
11) (†) lämna (ngt) som pant (för skuld l. annan förpliktelse), pantsätta; äv. i uttr. försätta (ngn) ngt i pant, sätta ngt i pant (hos ngn); särsk. med avs. på fartyg: förbodma. Thenn som (godset olovligen) försätth eller soltt haffuer, skall .. thett .. betala. GR 1: 85 (1523). Ingen (knekt må) .. then (dvs. sin värja) .. försättie eller borttdobbla. Därs. 17: 18 (1545). (Jag) försatte .. Berge Isachson een min hustrus gård i panth. Rääf Ydre 3: 400 (i handl. fr. 1594). Jagh haffver försatt både mine gårdar .. och tagitt deropå 10000 rijkzdaler. OxBr. 5: 275 (1624). EkenäsDomb. 1: 98 (1645). Det taltes om Regalierne, som skulle de varit försatte. 2RARP 4: 99 (1726). Deleen (1836; under verbodmen). Anm. Det är ofta mycket svårt att med säkerhet avgöra om bet. 11 l. bet. 12 föreligger.
12) (†) avyttra, försälja. (Ingen av våra söner) skal .. tillåtet varda .. någet af then deel, vij them nu af cronan .. förländt hafve, någre främmande .. at tilvända, sälie, förpante, tilägne eller försättie. GR 29: 553 (1560). Försätter eller förskingrar man pant förr än then värderad och lagstånden är; böte fierdung af pantens värde. HB 10: 7 (Lag 1734). Den sterbhusdelägare, som försätter eller förskingrar något af boet, skall ansvara för gälden. Schrevelius CivR 3: 208 (1849).
F.
13) (†, se dock slutet) förspilla, låta gå förlorad; offra, sätta till; (onyttigt) förbruka, förslösa, förskingra; förstöra, fördärva, göra slut på; äv. i uttr. försätta ngn ngt l. ngt för ngn, tillskynda ngn förlust av ngt, förstöra ngt för ngn. GR 17: 181 (1545). Att the försättie oss både skep och folck och altt thett, ther opå ähr. Därs. 29: 193 (1559). Någre byrdemen ville stige in i hans tegh och kliffua honom 20 {marker} iordh ther vth och försettia så thet hele hemmanet. BtFinlH 2: 222 (1588). Att uthleeta om hon skulle sielfvilliandes lijfvet försatt. VDAkt. 1680, nr 281. Hoos mig .. som .. på så långan tijd .. meer försatt än förwärfdt. Därs. 1688, nr 686. Hon (kan) intet försättia sin lycka, och Ett behageligt giffter mål, med ovist väntande. Därs. 1720, nr 339. 2RARP 5: 719 (1726). Borgerskapetz handelsdrängar, som liderligen försättia det, them anförtrodda godz. VgFmT I. 6—7: 61 (1755). Det arfvet försatte .. de ingendera. Weibull LundLundag. 209 (1891). — särsk. med avs. på tid, tillfälle o. d.: låta gå förlorad, förspilla, försumma; sätta till, offra; numera föga br. utom (i vissa trakter, ngt bygdemålsfärgat) i uttr. försätta tiden, äv. sin l. mycken l. en dyrbar o. d. tid l. den dyrbara tiden o. d. Att han icke försätter sitt tilfälle uthan thet ramar som bäst. Rudbeckius KonReg. 209 (1615). En stor del af Bönderne (i Värmland) .. måste försätta förmycken tid med körslor och kolning. Fernow Värmel. 605 (1779). Försätta tiden med tomt prat. Sundén (1885). Vi har för det här bröllopet försatt flera arbetsdar, som vi ska ta igen. Janson Ön 180 (1908).
G.
14) (†) avstänga l. spärra (väg l. tillträde l. ingång l. pass o. d.); tilltäppa (hål). Försätt hålen (i äggskalet) med lijtet Deeg. Hildebrand MagiaNat. 238 (1654). VDAkt. 1711, nr 210 (i bild). The 2:ne hundar .. försatte passet för honom (dvs. babianen). Humbla Landcr. 488 (1740). Schultze Ordb. 3942 (c. 1755).
15) metall. med avs. på masugn: gm för stark malmpåsättning l. olämplig sammansättning av beskickningen l. stark avkylning av stället l. på annat sätt så försvåra smältningsprocessen att uttappning av slagg o. tackjärn icke kan ske; i p. pf. ss. adj. äv. i överförd anv., dels om ugns gång: alltför kall, dels (numera knappast br.) om tackjärn (getingjärn): ofullständigt kolbundet (o. starkt blåsigt). PrivBergsbr. 1649, 5: mom. 5. Tackjernets sorterande i hårdsatt och nödsatt, i rödbräckt, kallbräckt eller försatt. JernkA 1817, 1: 139. 2UB 5: 347 (1902).
16) (†) hindra l. värka hindrande på (utförandet av ngt), förhindra, hindra (ngn l. ngt); särsk. i uttr. varda l. bliva försatt i ngt, bliva hindrad i ngt. På det Borgerskapet .. icke aldeles måge i deras bär(g)ning (dvs. näringar) försatte warda, då måge dhe (osv.). Stiernman Com. 1: 593 (1614). Elack fodertijdh hafver försadt vindterkörningen. OxBr. 11: 270 (1640). Man .. hindres för Daalfloden skull, hvilcken och myckidt försedter de andre bruken. Därs. Jag .. försatte dess grymma uppsåt och tog knifwen ifrån honom. VDAkt. 1708, nr 116.
17) (†) sätta (ngn) i trångmål l. knipa, strandsätta; äv. med bestämning inledd av prep. med l. om, betecknande det med hänsyn till vilket ngn sättes i trångmål l. strandsättes; äv. refl.: bringa sig i en svår ställning, strandsätta sig. Ther thet icke skeer atuj ju få en hop knecter, bliffue wij thå illa vtsatte, szå the haffua jlla forsat oss. GR 9: 320 (1534). Opå thet att landett icke skall åther komme opå knecken och bliffve försatt um spannemål. Därs. 22: 399 (1551). IErici Colerus 1: 138 (c. 1645; refl.). Ehuruwähl wij äre med det ena och andra, serdeles medh Miswext i några åhr mechta hårdt försatte. VDAkt. 1692, s. 318.
18) (†) avvärja, parera.
a) med obj. betecknande hugg, slag, stöt o. d. l. vapen; äv. mer l. mindre bildl. Att försettije ther medt (dvs. med sköldarna) the månge pijler, som rydzerne pläge bruke. GR 25: 452 (1555). Tå hon sådana hugg försatte medh een stadigh troo. PErici Musæus 1: 201 b (1582). Rydelius Förn. Föret. § 10 (1718, 1737). Möller (1790). jfr: (Vi veta icke, om djävulen, då han gör någon osårbar) försätter någonhård ting emot hugget eller kulan, som kommer farandes. Isogæus Segersk. 839 (c. 1700).
b) med obj. betecknande den person vars hugg o. d. avvärjes; äv. bildl. Herren Christus försatte honom (dvs. djävulen), och slogh honom på näffuan. PErici Musæus 1: 189 b (1582).
c) utan obj. Schroderus Kegel 475 (1620). Hon .. slog åt örat på karlen han försatte med sköllden. Verelius Götr. 228 (1664).
H.
19) (†) tillfoga (ngn hugg l. slag o. d.). Brask Pufendorf Hist. 110 (1680). Tessin Bref 1: 122 (1752). (Jag) försatte den ena skälmen ett hugg i hufvudet (med värjan) at han stupade. Dahlberg Lefn. 39 (c. 1755; uppl. 1911).
FÖRSÄTTA TILLBAKA010 040, äv. 032.
1) (i sht i skriftspr.) till 4, refl. För att begripa denna missräkning, måste man försätta sig tillbaka till 1814. Palmblad Norige 355 (1846). Cederschiöld Riehl 2: 5 (1878).
2) (†) till 9 d. At the (dvs. skeppen) aff szådane vlycke äre forszatthe tiilbake vnder Dantzike igenn. GR 10: 5 (1535).
Ssgr (†): försättare-huvud. mil. Försättare hufwudet giöres af starck biörck, til samma längd som laddskyffel hufwudet men 1 kuhla öfwer alt tiockt. Grundell AnlArtill. 2: 36 (c. 1695).
FÖRSÄTTNING, sbst.2 (sbst.1 se under FÖRSÄTTA, v.1), r. l. f. [jfr t. versetzung] äv. mer l. mindre konkret; särsk.
1) tekn. till 1 c; ofta konkret, om själva den av raketen burna kroppen i en rakets laddning (t. ex. vid skottraketer en krevadpatron, vid lysraketer lyssats l. stjärnor av olika färger o. d., vid vissa krigsraketer en sprängprojektil). KrigVAH 1827, s. 48. Pjesen börjar härefter raskt svänga omkring, till dess försättningen utkastas. AHB 105: 24 (1880). Försättning af raketer. Schulthess (1885). 2UB 6: 404 (1904).
2) (i fackspr.) till 3: blandning, tillsättning; numera företrädesvis garv. tillsättande av ny barkvälling; förr äv. konkret. VetAH 1758, s. 299. At det (dvs. England) ej allenast tilverkar det mästa Tennet, utan ock den bästa försättningen där är upfunnen. Swab PVetA 1761, s. 9. Tjockt sulläder kan behöfva ligga i karet ett par år, hvarunder dock tid efter annan försättning verkställes. ArbB 81 (1887).
3) tekn. till 4 d: förskjutning; placering växelvis. Pålarnes afstånd från hvarandra är utom i öfvergången mellan frontmuren och förankringsmurarne, där det på grund af pålradernas försättning måst utfalla något större, öfverallt 1 meter. TT 1902, V o. V., s. 21.
4) (†) till 7: ombildning, förvridning; uppvisat bl. ss. konkret. (Ordets) karelska gestalt .. är en försättning eller förvridning af det på jämiskt botten riktigt bildade ordet. Ahlqvist Kult. 199 (1871).
5) (†) till 9 b; stundom språkv.: inversion, metates. Böökstäffuernes försätning och vthelåtilse. PJGothus Os. 515 (1603). En försätning eller ändring, som sker (i fråge- o. villkorssatser). Felde TySpr. 61 (1734). Almqvist GrSpr. 174 (1837).
6) (†) till 17: (bringande i) trångmål, svårt betryck. At intet til någons ruin och försättning länder och sker. Stiernman Com. 3: 785 (1669).
Spalt F 3353 band 9, 1927