FÖRSÄTTNINGSTECKEN försät3niŋs~ tek2en l. fœr-, l. 300~20, n.; best. -tecknet; pl. =.
Etymologi
[efter t. versetzungszeichen, ssg till versetzung, vbalsbst. till versetzen (se FÖRSÄTTA, v.2 4). I sv. har, ss. uttalet visar, ssgn (under inflytande från det liktydiga FÖR-TECKEN) anslutits till FÖRSÄTTA, v.1)]
