FÖRSÖGRA, v., anträffat bl. i inf.
Etymologi
[av t. verzögern, motsv. mnt. vortogeren (se FÖR-TÖGRA); jfr FÖR- II A]
(†)
2) intr.: dröja. MStenbock (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 136.
Spalt F 3362 band 9, 1927
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se