Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II 3 med anm. sp. 2318) FÖR-SÖTA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -else (†, Lind (1749)), -ning (Lind (1738), Heinrich (1814)). [jfr d. forsøde, holl. versæten, t. versüssen; till SÖT o. SÖTA] (numera bl. i fackspr.) göra söt, söta; i pass. äv. intr.: bliva söt(are). SColumbus Vitt. 71 (c. 1670). Bedrägelige vinhandlare pläga försöta sina viner med bly (osv.). Wallerius Min. 226 (1747). Då höjning af landet .. inträffade, och vattnet (i de mellansvenska insjöarna) .. allt mer och mer försötades, kunde (osv.). SvRike I. 1: 196 (1899). särsk.
a) (†) bildl.: göra mild l. dräglig l. angenäm l. ljuvlig, förljuva. Hvad svåårt och bittert är kan hon sin Man försöta. SColumbus Vitt. 133 (1671). Kleen Kvinn. 28 (1910).
b) (†) borttaga ”syran” ur (jord). Krita och kalksten äro bägge af försötande egenskap til en jord. Serenius EngÅkerm. 61 (1727).
Ssg: försötnings-medel. (i fackspr.) SD(L) 1902, nr 107, s. 2. —
(II B) -SÖTMA försöt4ma l. fœr- (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade. (numera föga br.) göra söt, söta; i pass. äv. intr.: bliva söt. Oldendorp 1: 144 (1786). Grafström Kond. 126 (1892). Vanliga maträtter böra för barn icke försötmas mer än hvad t. ex. förefaller lagom .. för deras moder. Ribbing BarnFostr. 100 (1892). särsk. bildl.: ge sötma åt, göra mild l. dräglig l. angenäm l. ljuvlig, förljuva; äv.: göra sötaktig l. sliskig. Dalin Arg. 1: 99 (1733, 1754). Kärlek, dyra himlalåga, / .. Du försötmar lifvets plåga. Lannerstierna Vitt. 77 (1790). En .. förvriden, försötmad bild av den äkta japanskan (såsom t. ex. i operetten ”Geishan”). Kræmer ResÖst. 86 (1913). —
(II B) -SÖVA. (†) bildl.
1) insöva. (De) blifva .. i vahnan .. försöfde. Rydelius Sed. 5 (1731).
2) få (ngt) att upphöra, stilla. (Holländarna) tillbådo sin hielp att försöfwa det i Pohlen opblåste krijgh (med Sverge). RARP 7: 140 (1660). —
-TACKEL, -TACKLING, se FÖR, adv.2 ssgr.

 

Spalt F 3378 band 9, 1928

Webbansvarig