| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRTAG fö3r~ta2g l. fœ3r~, n.; best. -et.
1) [jfr motsv. anv. av ä. d. fortag] (numera bl. tillf.) förhållandet att ngn tager först; rättighet att taga först. Linc. (1640; under prolepsis). Kindblad (1871). Ha förtaget för ngn. Östergren (1924; angivet ss. mindre vanl.).
2) (†) i uttr. i förtaget, i spetsen. Sundsmyran, som torparne med Mårten i förtaget skola bruka opp. Wetterbergh Penning. 498 (1847).
Spalt F 3379 band 9, 1928