Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRTAGA förta4ga l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förta´ga Weste; förtàga Dalin), v.2 -er, -tog, -togo, -tagit, -tagen; l., i sht vard., FÖRTA -ta4, pr. sg. -tar; se för övr. TAGA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Fiellström (1738)), -NING (se äv. d. o.).
1) fråntaga (ngn l. ngt ngt), borttaga (ngt), betaga (ngn l. ngt ngt); förr med direkt objekt av olika slag (konkret såväl som abstrakt), numera bl. (i skriftspr.) med vissa abstrakta obj. (se dock c), särsk. sådana som beteckna kropps- l. själsförmögenheter, kropps- l. själstillstånd, sinnesintryck, känslor o. d.
a) med direkt sakobj. samt personligt l. sakligt indirekt obj. (l. bestämning inledd av prep. från l. ur l. för, se α, β): taga (ngt) från (ngn l. ngt); avhända l. beröva (ngn ngt); fråntaga l. betaga (ngn ngt). Iach skall (icke) förtagha them tillfellen som tillfelle sökia. 2Kor. 11: 12 (NT 1526). At iagh tigh förtagha måtte, then wronge mening som tu .. haffuer. LPetri DialMess. 24 b (1542). At fortage dem (dvs. biskoparna) deres frie val vore tvärt emot lagen och klerkeridts frihet. RA 3: 188 (1593). Förtaga Spanien all tillförningh till siös. OxBr. 3: 90 (1625). (Gräshopporna) komma (ofta) vthi så store Hoopar flygandes, så at the förtagha Menniskiorna Solenes Skeen. Schroderus Os. 2: 508 (1635). Dher af, at Fougdehustron .. förtagit henne (dvs. pigan) sina (dvs. hennes) kläder. VDAkt. 1686, nr 45. Bördan på hjärtat .. höll på att förtaga honom andan. Söderhjelm Brytn. 142 (1901). Det som alldeles kunde förtaga honom humöret, var arbetares långsamhet. Dens. Runebg 2: 26 (1906). — särsk.
α) (numera bl. tillf.) med bestämning inledd av prep. ur l. från: taga bort ngt ur ngt l. från ngn. LReg. 104 (1616). Christi och Apostlarnas Vnderwerck äre anstelte .. J timmeliga saker til at förtaga all förtwifflan vthur .. (människornas) hierta. JMatthiæ 1: 439 (1658). Han skall .. draga till Kristi graf. Vi båda skola följas åt till ställen, som äro så heliga, att all synd förtages från den, som nalkas dem. Lagerlöf Länk. 130 (1894).
β) (föga br.) med prep.-adverbial inledt av prep. för: undanskymma l. fördölja (ngt) för (ngn l. ngt). Ej under .., om mycket af hvad .. (kärleken) ser på djupet, är förtaget för andras blickar. Cygnæus 3: 221 (1841). Förtaga .. utsikten för ngn. ÖoL (1852).
γ) (numera knappast br.) i uttr. förtaga ngn målet l. orden, göra att ngn blir stum, göra att ngn icke kan få fram orden. Schroderus Os. 1: 823 (1635). Hostan förtog Gubben orden. Dalin Arg. 1: 83 (1733, 1754). Slag .. förtog henne målet. BL 2: 165 (1836). Wingård Minn. 3: 108 (1846).
b) med ensamt direkt sakobj.: borttaga l. avlägsna (ngt), ofta övergående i bet.: komma (ngt) att upphöra, avskaffa; stävja; göra slut på (ngt); förr ngn gg äv.: göra (ngt) onödigt, inbespara (ngt). GR 4: 116 (1527). Att the förtage thett Landzköp som Frelsett, Prester, Hoffmen och andre bruke. Därs. 17: 508 (1545). En wijnd (dvs. ett vindspel) .. hwilckin mykin vmkost och arbeete förtage (dvs. spara) skwlle. Därs. 18: 220 (1547). HB 1: 188 (1572). Man skulle förtagha en sådhan frijtaligheet. RP 4: 38 (1634). Ett godt glas vin förtar ängslan och uppfriskar hjärtat. Linné Diet. 2: 238 (c. 1750); jfr ε. Med några månaders undervisning förtages icke en hel lefnads okunnighet. Tegnér (WB) 7: 425 (1833). Rökelsen i kyrkorna skedde .. för .. att der förtaga ond lukt och sjukdoms smittor. Järta VSkr. 1: 369 (1836). Solrök förtog hvarje skymt af land. Skogman Eug. 1: 34 (1854). (Konsekvensernas) orimlighet föll alla i ögonen och förtog nästan all verkan af hans skrift. De Geer Minn. 1: 275 (1892). Ljudet af hans steg förtogs af den mjuka och tjocka mattan. Hallström NNov. 71 (1912). (Folkupplysningsarbetet i Tyskland 1917) kunde icke förtaga det förlamande intrycket af fiendernas vägran att lyssna till de tyska fredsanbuden. 2NF 30: 692 (1920). — särsk.
α) [jfr lat. omnes eripit sensus mihi (Lesbia)] (†) i uttr. förtaga (ngn) alla fem sinnena l. (ngns) alla sinnen o. d., beröva (ngn) sinnenas bruk l. sansningen. Kärleks Ellden .. duncklar och förtar alla fem sinnen. OBroman (c. 1705) hos Barr Broman 69. Bestörtning (över Gustav III:s mord) förtar alla sinnen hos mig. MoB 2: 57 (1792).
β) (†) med avs. på växande gräs, bete, skog o. d.: förkväva, döda. Vädret lyfter denna subtila sand (dvs. flygsanden), hvilken sedan sås omkring och förtager gräset. Linné Ungd. 2: 25 (1732). Dalin (1852).
γ) (†) med avs. på eld: förkväva, släcka. (Mordbrandsanläggaren) blef dömd til 80 marker, ehuruwäl elden blef förtagen. FörarbSvLag 1: 347 (1691). Dahlgren Moreto 80 (1873).
δ) (†) i uttr. mörkret förtager vägen, mörkret gör det omöjligt att se vägen. HC12H 1: 37 (c. 1734).
ε) (†) med objekt betecknande sjukdom o. d. (Ockra) förtaghar Wäxter och Bulor på Kötet. Forsius Min. 7 (c. 1613). Linné Diet. 2: 181 (c. 1750). Salvan förtager värken. Ahlman (1872).
c) med ensamt direkt obj. betecknande levande varelse l. personifierat väsen o. d.
α) (†) fördriva (ngn från ett ställe). Vm .. någre thesse trenne Rigers vndersåter .. vdj theris Herris vnåd och ogunste falle kunne, dher öfwer han vdaf sitt Fädernes Land trengies och förtages .., då (osv.). GR 13: 156 (1540).
β) (numera knappast br.) komma (ngn) att försvinna; bortrycka; jfr BORTTAGA 1 slutet. Then Edleste är slaghen, / På Jorden nåntijd war, / På Leipzik berg förtaghen. PolitVis. 269 (c. 1633). (Aurora) drar sig .. alt mer och mer uppåth till däss hoon .. aldeles af lufften förtages. LejonkDr. 5 (1689). Innan molnen dagas, / skulle du (dvs. maj) förtagas, / som min sista sommarsyn, af dimmorna på äng. Karlfeldt FridLustg. 59 (1901).
γ) (†) (gm trolldom) beröva (människa l. djur) dess krafter, göra vanmäktig; jfr BORTTAGA 5. När han kom i wägen haf(ve)r hans häst blifwet 2. Reesor förtagen, att han inthz kom någon wägh mz honom förr än han måste ledha honom. ÅngermDomb. 20/7 1646, fol. 3.
2) (†) fråntaga (ngn) möjligheten att göra (ngt), hindra, förhindra; vanl. med indirekt obj. o. direkt sakobj.: hindra (ngn l. ngt från ngt l. från att göra ngt), hindra (ngn) att värkställa l. utföra (ngt); stundom med sakobjektet ersatt av en objektssats (vanl. med pleonastisk negation): förtaga ngn att han (icke) gör ngt, hindra ngn från att göra ngt; äv. med ensamt direkt obj.: hindra (ngn), förhindra (ngt l. att ngt sker; i sist anförda fall vanl. med pleonastisk negation), avstyra l. avvärja (ngt), förhindra värkställigheten av (ngt). Tu kan (icke) förtagha eeldenom at han bränner. OPetri 2: 298 (1528). Så förtagher doch Gudh honom (dvs. djävulen) offta hans ondha vpsååt. Dens. Kr. 17 (c. 1540). Huad Gudh will fram haffue, thet kan ingen förtage. SvOrds. B 2 a (1604). Tå sprang peder til at wilia slå Jacop med en gryta, men hans hustru förtog honom thet. VRP 1606, s. 120. När ijsen alt för hastigt förtar dem deras resa. Rudbeck Atl. 2: 528 (1689). — särsk.
a) övergående i bet.: fråntaga (ngn) rättigheten (att göra ngt), förvägra l. förmena l. förbjuda (ngn ngt). Them (dvs. bönderna) blef förtagitt att Klage sine brister och Klagomål. GR 14: 298 (1542). Medhen högl(ovlig) k(onung) Göstaff var i lifve, kunde ingen förtage h. k. M. att inrymme och efterlathe sine söner hvad rättighet h. k. M. syntes. RA 2: 682 (1586). Wari .. Parterne icke förtagit at ända sine Twister igenom gode Mäns vthwäljande. Sjöl. 1667, Skipml. 1. Stiernman Com. 3: 1035 (1672).
b) i uttr. förtaga ngn från ett land o. d., förhindra ngn tillträdet till ett land o. d. (De danska skeppen) wille från Swerigie förtage / Them som wille godt tijt före. Hund E14 43 (1605).
3) (†) refl., bildl.: misstaga sig, taga fel l. miste; med prep.-adverbial inledt av prep. på l. i: misstaga sig i fråga om (ngn l. ngt); med prep.-adverbial inledt av prep. på äv.: taga (ngn l. ngt) för ngn annan l. ngt annat än han resp. det är, taga fel på (ngn l. ngt). Eneman Resa 2: 177 (1712). Det (har) lätteligen kunnat hända, at oförståndigt folk snart nog förtagit sig på någon fluor albus (från uterus o. uppfattat den ss. avföring). SvMerc. IV. 2: 101 (1758). Lepidium Iberis .. finnes vähl icke i Sverige, men en annor så nära släkt och så lik, att den bästa Botanist kan förtaga sig. Linné Bref I. 2: 225 (1759). Kurförste August lärde sig .. Latin på sit 47 ålders år, förtog sig dock ibland på Genera. SvMerc. 1765, s. 455. Dalin (1852).
4) (†) refl.: förgripa sig (på ngn l. ngt).
a) med bestämning inledd av prep. på: olovligen taga av l. tillägna sig (ngt). Jsraels barn förtogho sigh på thet som til spillo giffuit war. Jos. 7: 1 (Bib. 1541). LPetri 2Post. 145 a (1555).
b) förgå sig, synda; med bestämning inledd av prep. på l. emot: förgå sig l. försynda sig mot (ngn l. ngt), bryta mot (ngt), stundom övergående i bet.: missbruka. GR 7: 344 (1531). The förtogho sigh emoot theras fädhers Gudh. 1Krön. 5: 25 (”6”) (Bib. 1541). Påuen och hans partij haffua suårliga syndat och förtaghet sigh på thetta Sacramentet (dvs. nattvarden) .. j thet the haffua här aff giordt sigh itt offer. LPetri 1Post. b 5 b (1555). Salomo hade förtagit sig emot denne Regulen. Rudbeckius KonReg. 487 (1620). Ingen må fara willse, eller sigh til wårt Rijkes eller sin egen skada i någon måtto förtaga. Stiernman Com. 2: 107 (1637). Serenius (1741). (Sv.) Förtaga sig på någons gunst, (lat.) Favore alicujus abuti. Sahlstedt (1773). Dähnert (1784).
5) [jfr motsv. anv. av fsv. fortaka sik] refl.; eg.: taga i för häftigt (så att man tar skada därav); äv. mer l. mindre bildl. o. oeg.
a) (numera bl. tillf.) förlyfta sig. Lind (1749). Östergren (1924; angivet ss. förekommande ibland).
b) (vard.) överanstränga sig (med kroppsligt l. andligt arbete); numera ofta skämts. o. ironiskt, med negation: göra det minsta möjliga, vara lat. Almqvist Grimst. 24 (1839). Norrbotten är bördigt och lönar i allmänhet väl odlarens möda. Derför har befolkningen blifvit van att icke förtaga sig. Mycken tid sofves bort. Torpson Norden 276 (1887). Han förtar sig icke på sin kristendom. Beskow Pred. 442 (1901). Det har blifvit så förvånande tyst i norska pressen om de svenska renarnas invasion i Nordland. Man förtog sig vid det första stora anskriet. NDAVL 1910, nr 34, s. 2.
c) (†) taga på sig mer än man går i land med. Vi tro .. att M:r Duval har något ”förtagit sig”, då han företagit sig att utarbeta en stor och invecklad plan (till skådespelet). SthmFig. 1845, s. 315. Svedelius Norge 56 (1866).
d) (†) gå till överdrift (i mat o. dryck), äta l. dricka för mycket; föräta sig; taga för mycket till bästa. Palmcron SundhSp. 49 (1642). IErici Colerus 2: 216 (c. 1645; om svin). Han som twifwelsuthan något lijtet förtagit sig innan han kom på Rådstugun .. framhärdade med sitt förargeliga oliud. VRP 1700, s. 497. En sig på Halmstad lax förtog, blef sjuk. CFDahlgren 3: 284 (1828).
e) (†) övergående i bet.: förivra sig. Han förtar sig något, men han har rätt. Bremer Grann. 1: 269 (1837). Därs. 2: 202.
f) (†) med prep. på, övergående i bet.: bliva (alltför) häftigt intagen i (ngn l. ngt). Lät hennes degheligheet icke göra tigh lusta j titt hierta, och förtagh tigh icke på hennes öghnahwarff. Ordspr. 6: 25 (Bib. 1541). FinKyrkohSP 5: 175 (c. 1778).
6) [jfr motsv. anv. av BETAGA (se d. o. II 2)] (†) om mörker, vinter o. d.: överraska. Petreius Beskr. 2: 141 (1614). Arbetet fortgick ”till dess att vintern honom (dvs. fogden) förtog”. Johansson Noraskog 3: 33 (cit. fr. 1621). Mörkeret hadhe förtagit henne j skogen, så at hon inthet råkade til byss. BtFinlH 2: 263 (1666). KKD 3: 125 (1708).
Spalt F 3379 band 9, 1928