| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRTAK fö3r~ta2k l. fœ3r~, n.; best. -et; pl. =.
från en vägg l. dyl. framskjutande tak; förr äv. om den nedre, utskjutande delen av ett vanligt tak. Schroderus Comenius 546 (1639). Footen på taket, förtaak. Linc. (1640; under suggrunda). Vanligast är (i Västmanl. ss. förstukvist) ett enkelt, lutande förtak, uppburet av snedsträvor eller stolpar. TurÅ 1918, s. 60.
Spalt F 3383 band 9, 1928