| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
(I 1 c α) -TERRÄNG3~02. mil. (omedelbart) framför en ställning l. fästning (l. överhuvud framför en trupps front) liggande terräng. TjReglArm. 1889, s. 176. KrigVAT 1922, s. 140. —
(II 1 a η) -TESTAMENTERA. (†) testamentera (ngn ngt), testamentera bort. (Kristoffer av Bajern) haffver .. i sitt testemente förtestementeret dem (dvs. svenskarna) en så ståtligh summe penningge. Carl IX (c. 1585) i HT 1906, s. 142. 2RARP 6: 101 (1731). —
(II A) -TIA, v.2 (-tÿda 1559. -tiga 1669) [fsv. fortidha, av mnt. vortīen, eg.: visa bort, motsv. fht. firzīhan, t. verzeihen; mnt. tīen är identiskt med TE, visa] (†) avstå ifrån, uppgiva (ngn l. ngt). LPetri Œc. 58 (1559). (Mannen o. kvinnan som vilja gifta sig med varandra) kunna s(l)ätt jntet förtiga huar andra, Ehruwäll jagh lenge haff(ve)r stått thär Emot. VDAkt. 1669, nr 142.
Spalt F 3392 band 9, 1928