| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRTIMRA förtim4ra l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förti´mra Weste; förti`mmra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (i fackspr.) (till skydd mot ras) vid arbeten i jorden l. under jord anbringa stödjande brädbeklädnad l. timmerställningar vid l. i (ngt); ss. vbalsbst. -ing äv. konkret, om beklädnaden l. ställningen. Förtimring är nödig (på sluttningen) där jorden bårtskära vill. NorrlS 54 (c. 1770). 2UB 9: 283 (1906). — särsk. bärgv. i fråga om anbringande av dylik beklädnad i schakt o. d. På Herr Steens botn ähre vij på strossen och kunne nu skachtet effter handen förtimbra. OxBr. 11: 233 (1644). 2NF 26: 687 (1917).
2) skeppsb.
a) (†) bordlägga; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret: bordläggning (l. garnering). (Eng.) Furring, (sv.) dubbel-plankning eller förtimbring af et skiepp. Serenius Qqq 4 b (1734). Förtimring är fyllningen af lösa timmer mellan Spanten, tages annars för alla trän som sitta verticalt i et Skepp. Dalman (1765); jfr b slutet.
b) färdigställa förtimringen (se nedan) av (ett skepp som nybygges). Fregatten Désirée, nu nära färdig, rundgattad och förtimrad, efter de nyaste grunder, kommer at bestyckas med 60 st. 30 ℔:ga kanoner. KrigVAH 1836, s. 96. — särsk. ss. vbalsbst. -ing, konkret, benämning på själva stommen l. skelettet av ett skeppsskrov (bestående av köl, stävar o. spant); nästan bl. (numera alltid) i fråga om träfartyg; ofta i förb. uppsätta (ett skepp) i förtimring. Dalman (1765; se under a). De förnämsta delarne af förtimringen på (järnfartyget) Aaron, det vill säga bottenstockar, knän och band äro sammansatte af 2:ne stycken jern, sammansmidde. KrigVAH 1826, s. 183. På (stapel-)bädden uppreses och inriktas kölen, därefter verkställes spantuppresningen med sax och blocktyg ..; fartyget säges nu vara uppsatt i förtimring. 2UB 9: 592 (1906). SFS 1907, Bih. nr 50, s. 4.
c) reparera (ett träfartyg) gm ersättande av skadade delar av förtimringen (se b slutet) med nya. Två (skepp) om 50 Canoner hvartdera voro lagde at förtimras, och var föga hopp at de skulle kunna utlöpa det året. Loenbom Stenbock 2: 180 (1758). SFS 1840, nr 4, s. 57. Kindblad (1871). — särsk. ss. vbalsbst. -ing, konkret, om det nya timmer som vid reparationen insättes. Kindblad (1871). Björkman (1889).
Spalt F 3396 band 9, 1928