Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖRTROLIG förtrω4lig l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förtro´lig Weste; förtròligg Dalin), adj. -are. adv. -A (†, Lagförsl. 422 (c. 1606), Lind (1749)), -EN (numera bl. ngn gg i högre stil, med ålderdomlig prägel, GR 14: 83 (1542), Östergren (1924; angivet ss. sällsynt form)), -T (2RARP I. 2: 142 (1720) osv.).
Ordformer
(-trugel- GR 18: 852 (1547). -igit, n. sg. o. adv. c. 16001731)
Etymologi
[avledn. till FÖRTRO, v., närmast efter t. vertraulich; jfr d. fortrolig. — Jfr FÖRTROGEN]
1) (†) trogen, pålitlig; som har ngns förtroende; jfr FÖRTROGEN 1. Kong:e wärde til Danmark hafwer skickett en sin förtrolig Secreterer Jöran Corper hijt in i Rijkett til Oss. GR 14: 329 (1542). Celsius G1 1: 168 (1746).
2) som sker l. göres (meddelas osv.) i förtroende; som icke får yppas (för ovidkommande), konfidentiell; ss. adv.: i förtroende, konfidentiellt; jfr FÖRTROGEN 2. Förtroligt tillkännagivande, meddelande. Förtrolig not till en främmande makt. En Copia .., som en wår Tienere oss aff Danmarch förtroligenn tilschriffwit haffwer. GR 16: 229 (1544). Riksens Höglåfl. Ständers Secrete Utskåts .. förtrolige berättelse. 2RARP 4: 452 (1727). Forssell i 3SAH 3: 349 (1888). jfr: (Ordet) Förtroligt .. påskrifves eller påstämplas handlingar, hvilka ej betraktas som offentliga, d. v. s. tillgängliga för andra än vederbörande. 2NF 35: 1190 (1923).
3) (†) som hyser l. innebär förtroende l. tillit l. förtröstan (till ngn l. ngt); förtroendefull, tillitsfull, förtröstansfull; jfr FÖRTROGEN 3. GR 17: 628 (1545). Mannen (en vilde) syntes i början häpen, men sedermera förtrolig, då han fått en knif till skänks. Landell Bligh 76 (1795). (Jag) helgar .., o Fosterland! / Dig blygsamt och förtroligt dessa blad. Nyberg 1: 3 (1822, 1831).
4) (†) som lever l. (om sak) som sker l. göres osv. i sämja l. endräkt, vänskaplig; jfr FÖRTROENDE 1 b; ss. adv.: i sämja l. endräkt l. vänskap. Carl IX Rimchr. 86 (c. 1600). Här var nu som tillförende alt stilla, enligit och förtroligit. OJBroman (1731) hos Barr Broman 25. Constitutions utskåttet arbetar flitigt och förtroligt. HT 1918, s. 195 (1809).
5) förtrogen (se d. o. 4); till vilken ngn står i innerligt vänskapsförhållande (resp. i pl.: som stå i innerligt vänskapsförhållande till varandra); med vilken ngn umgås hjärtligt o. otvunget o. talar öppet o. oförbehållsamt (resp. i pl.: som umgås hjärtligt osv. med varandra); intim; äv.: som visar sig vänskaplig l. oförbehållsam l. kamratlig (mot ngn); stundom klandrande: påträngande l. nedlåtande; om sak l. förhållande: som innebär l. ger uttryck åt l. vittnar om intimt vänskapsförhållande l. umgänge osv., intim, familjär, stundom: hjärtlig, innerlig, ”nära”; ss. adv.: på ett förtroligt sätt, intimt, familjärt. Vara förtrolig med ngn. De äro mycket förtroliga. Visa sig (alltför) förtrolig mot ngn. Förtroligt umgänge. Förtrolig bekantskap, vänskap. Förtroliga samtal; jfr 2. Stå på förtrolig fot (med ngn). I den förtroligare umgängeskretsen. Tala förtroligt med ngn. Bark Bref 1: 117 (1703). (Vid kärleksmåltiden sutto) the rike och fattige .. tilsammans wid alt ett bord, såsom förtroligaste wener. Swedberg Cat. 587 (1709). Förtroligt från i dag vi (dvs. Svea o. Nore) vilja sitta båda, / och stödja hvar sin fjällrygg hop. Tegnér (WB) 2: 157 (1814). Vid en förtrolig fest hos kejsaren. Rydberg Sägn. 25 (1874). Doktorinnan .. (hade) inte tillåtit henne att få en förtrolig inblick i förhållandena. Lagerlöf ChLöw. 342 (1925).
6) (numera bl. i vitter stil) = FÖRTROGEN 5.
a) = FÖRTROGEN 5 a. Det (är) en vinst, att i tid blifva förtrolig med sorgen. Livijn 1: 140 (1817). Fremling (hade) .. sökt att .. göra ungdomen förtrolig med de samtida store tänkarnes åsikter. Wisén i 3SAH 4: 143 (1889).
b) (mindre br.) = FÖRTROGEN 5 b. Jag uppsökte i salen de förtroliga figurerna på väggen ur bibliska historien. Törneros Bref 1: 329 (1831). För de olärde är .. (Rollons) namn lika okändt som det är förtroligt för de bildade. Anholm Norm. 44 (1898).
Ssg (till 2): FÖRTROLIGT-VIS, adv. (†) i förtroende. Så vil jag Eder då förtroligt vis berätta. Knöppel Mannsschol. 63 (1741).
Avledn.: FÖRTROLIGHET, r. l. f. särsk.
1) (†) till 1: trohet, pålitlighet, trofasthet. Vid Bolagetz inrättning har (man) sitt afseende på personens skickelighet, redlighet och förtrolighet. Nehrman InlJurCiv. 227 (1729). Tuneld Geogr. 1: 242 (1773).
2) (†) till 3: förtroende, tillit. Widekindi KrijgH 685 (1671). R. o. A. (lär) gifva det ärevyrdige Präste-Ståndet öfvertygande prof af all förtrolighet. 2RARP 4: 11 (1726). FredsfördrFredricsh. 1809, s. A 2 b (fr.: confiance). särsk. i uttr. i förtrolighet, i förtroende. Cederhielm Brutus 27 (1739). Jungberg (1873).
3) (†) till 4: godt förhållande, endräkt, sämja, vänskap. Sverige (har) i alla förra tijder .. hollit med Polen god förtrolighet. BSkytte (1656) i HT 1912, s. 122. Swedberg Cat. 263 (1709).
4) till 5: innerligt vänskapsförhållande, hjärtligt o. otvunget umgänge (med ngn l. med varandra), intimitet, familjaritet; innerlighet, hjärtlighet; äv.: öppenhet, oförbehållsamhet, öppenhjärtighet; stundom klandrande: påträngande l. nedlåtande vänlighet l. kamratlighet. Visa ngn förtrolighet. Det rådde (uppstod) stor förtrolighet emellan dem. Med faderlig förtrolighet. Ehrenadler Tel. 48 (1723; fr.: familiarité). En närgången förtrolighet, som oförmärkt gränsar till förolämpning. Ödmann AnvPred. 94 (1807). Kristinas förtrolighet med Pimentel väckte .. ovilja bland de svenske herrarna. NF 12: 1286 (1888). jfr BARNA-, SYSKON-FÖRTROLIGHET m. fl. särsk. i pl., konkretare: yttringar av förtrolighet (särsk. i fråga om ngt som säges till ngn), intimiteter; vanl. klandrande, ofta övergående i bet.: (otillåtna l. olämpliga) ”friheter”. Avvisa alla förtroligheter. Polyfem IV. 9: 2 (1811). Gubbarna klappade (flickorna) .. med fingerknogarne i lifvet och sade förtroligheter. Strindberg Hems. 72 (1887).
5) (numera bl. i vitter stil) till 6 a: förtrogenhet, grundlig l. intim bekantskap (med ngt). BotN 1840, s. 9. NF 12: 517 (1888).
Ssgr (till FÖRTROLIGHET 4): förtrolighets-band. (i vitter stil). Chydenius 139 (1765). Det innerliga tillgifvenhets- och förtrolighets-band, som .. sammanknöt Ehrensvärd med Sergell. Hammarsköld SvVitt. 2: 138 (1819). Rydberg RomD 120 (1877).
-namn. (knappast br.) förtroligt namn; smeknamn. Carlsson JCDeGeer 10 (1775). Cederschiöld Ordlek. 156 (1904, 1910).

 

Spalt F 3432 band 9, 1928

Webbansvarig