Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRTÖRSTA förtœr4sta l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förtö`rrsta Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(i vitter stil, mindre br.) försmäkta l. dö av törst; äv. bildl. Lindfors (1815). Dalin (1852; angivet ss. föga br.). Gif mig hämnd, ty min strupe förtörstar. Fröding NDikt. 82 (1894). Till att förgås och förtörsta bland stenarna. Forsslund Storg. 164 (1900).
Spalt F 3487 band 9, 1928