Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II A) FÖR-VANDRA, -ing. [trol. efter mnt. vorwanderen; jfr mnl. verwanderen (jfr VANDRA); jfr FÖRVANDLA] (†)
1) förändra; särsk.: förflytta. GR 2: 36 (1525). Därs. 23: 346 (1552).
2) med avs. på slottsloven: överlåta; jfr FÖRVANDLA 2 b. I haffuä plath förwandrat alle slotzloffue i richet fraa alle Swänske männ och in tiil eders afföde. SvTr. 4: 30 (1522). —
(II B) -VANDRING040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), sbst.2 (sbst.1 se under FÖR-VANDRA). [jfr lägga på vandring] snick. sätt att fästa bräder så att den ena kanten av en bräda ligger under en annan bräda och den andra kanten över en tredje bräda; äv. om sådant sätt att fästa bräder att en överliggande bräda täcker fogen mellan två underliggande; särsk. i uttr. lägga l. spika på förvandring. Sturtzenbecher (1805). Täckningen sker nu med brädena på förvandring, så att de underliggande brädenas refflor öfvertäckas. Rothstein Byggn. 471 (1859). Hava takbräderna .. legat på ”förvandring” .., måste redan detta indicera en hög datering. Fornv. 1915, s. 150.

 

Spalt F 3516 band 9, 1928

Webbansvarig