| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRVANSKA förvan4ska l. fœr-, i Sveal. äv. 032, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, LPetri 1Post. B 2 a (1555), PJGothus Korss N 7 b (1558)), -NING; -ARE (tillf., LfF 1908, s. 153).
— jfr O-FÖRVANSKAD.
1) (†) göra (ngt) obrukbart l. odugligt, fördärva, förstöra, skada; äv.: förminska; äv. bildl. Såå haffwer han och welet förnya j honom all tingh som aff syndenne woro förwanskat. OPetri MenFall C 8 a (1526). The mene att vele foruandska thet wenlige förbund oc gode nåborskap Riken emellom giortt .. är. GR 6: 104 (1529). Leffuerera honum Bisps gården medt tess .. Jnuentarium .. vti ingen motto förwanskat vtan heller förbettrat. Därs. 7: 195 (1530). KOF II. 1: 417 (1659). — särsk. i pass. med intr. bet.
a) lida skada, försvagas, förminskas; äv.: förlora sin kraft l. sitt friska utseende; förtvina, försmäkta. Effther thz iach förtijghde förwanskadhes min been thå iach ropadhe heela daghen. OPetri MenFall M 3 a (1526; Bib. 1541: försmechtadhe). Fför theris seglatz skyld, läggis åker oc ængh ödhe så Crononess skatt endelis foruanskas ther vthaff. GR 4: 137 (1527). Ath wj ecke .. haffwa .. latid opkomma nogra nyia seduenior ther aff cristendomen i noghen motto kunde förwanskas. Därs. 6: 98 (1529). Iordennes kreetz förwanskas och förderffuas. Jes. 24: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: försmäktar). Juslenius 267 (1745).
b) förgås, förintas; förmultna. Skal han giffua them herlighetennes crono som aldrig förwanskas. OPetri 1Förman. A 3 a (1528). Hwem rikedomar meer än migh elskar, / .. Hans rikedom skal bliffua förwanskat. Ps. 1567, s. 97 b. Wi se huru gräs och örter, huru trä och kläder förgås och förwanskas. Swedberg SabbRo 104 (1705, 1710). Ahlich 105 (1722). Omsider .. skal .. (Frälsaren) skänka dig et rike i himmelen, som .. aldrig fruktar någon förvanskning. Mörk Th. 1: 180 (1749).
Anm. till 1. Hos Schenberg (1739) o. efter denne i LexTrip. (1742) är ordet översatt med confundere. Uppgiften går tillbaka till Swedberg Ordab. (c. 1730), där det hänvisas till Jes. 24: 4 (jfr under 1 a). Det torde alltså icke vara bet. 2 som avses på dessa ställen.
2) (i skriftspr.) förändra (ngts) form l. innehåll så att det blir sämre, vanställa, förvrida ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Medgifva vi också .., att mycket genom det muntliga öfverlemnandet kan vara förvanskadt, så blifva dock hufvuddragen qvar. Munch FsvFnoSpr. XVI (1849). Namnet (sadducéer) (en förvanskning af zadokiter) betecknar egentligen afkomlingarna af Zadok. NF 14: 325 (1890). Den svenska öfversättningen .. har stundom förvanskat den franska, sinligt pittoreska stilen. AB 1890, nr 12, s. 3. Buddismen kom till Kina i starkt förvanskad gestalt. HHjärne i Julbok 1906, s. 138.
3) (†) förvandla, förändra; äv. refl.: förändra sig, förvandlas. Schroderus Os. 1: 165 (1635). All wår hugnad, tröst, och mod, wår lust, och löye / Förwanskas i en ängslig pust, i Sorg och grååt. Stiernhielm Häls. (c. 1650). (Karl IX) förhoppades, at fast än Lyckan hade förwanskat sigh, och nu war .. något lijtet ifrån them (dvs. de svenska trupperna i Ryssland) wijken, skulle the doch .. komma vthi bättre Tilstånd igen. Widekindi KrijgH 230 (1671). Om någor minnes, när och af hvem .. (rårna) vprestes, om de sedan icke förvanskade äro. Arnell Stadsl. 402 (1730).
4) (†) bringa i främmande händer; förskingra, undansnilla. (Abboten Henricus i Fulda) förwandskade och bortpantade Clostrets Godz och Egendom. Schroderus Os. 2: 739 (1635). När .. man intet kan säga kyrckians medel försnillas el(le)r förwanskas, uthan, der nogot uthlänas, tages anständig pant i gull och silfwer. VDAkt. 1706, nr 277. Är ey Inlags-fä behållit utan förvanskat. Abrahamsson 561 (1726). Boije Landth. 391 (1756).
Spalt F 3516 band 9, 1928