| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRVANTSKAP förvan3t~ska2p, i vissa trakter äv. 04~1, r. l. m., ngn gg n. (Österling Ter. 1: 45 (1699), Heidenstam Tank. 112 (1899)) (f. Lind (1749), Ahlman (1872)); best. -en; pl. -er.
1) (numera mindre br.) till FÖRVANT, adj. 2. l. sbst.1 2: släktskap, frändskap; förr ofta i uttr. vara i förvantskap (med ngn), vara släkt (med ngn). Kan och hända, att det och komm i consideration, att jag med hans frw Brita Tårskskåål någet war i förwant och skyllskap. Dahlberg Dagb. 10 (c. 1660; uppl. 1912). Valet blef .. ett medel att frälsa Riket, genom Thronföljarens förvantskap med Ryska Hofvet. Ehrenheim Tess. 93 (1819). Denna lagmansslägt .. räknade förvandtskap med Folkungarne. Mellin Nov. 1: 163 (1846, 1865). Den förvantskap, som härvid (såsom äktenskapshinder) kommer i fråga, är dels släktskap (skyldskap), dels svågerlag (svågerskap). Björling CivR 230 (1911). — jfr BLODS-, STAM-FÖRVANTSKAP. — särsk.
a) (†) släktskapsförbindelse. Celsius G1 1: 40 (1746). Det gamle Hessiske Huset .. ägde rikedom och förvantskaper. Dens. E14 97 (1774). — äv. konkretare, övergående i bet.: släkting. Skulle han väl .. ibland de Tyska förvantskaperna träffa någon, sig anständig Brud. Celsius G1 2: 337 (1753).
b) om blodsfrändskap mellan olika folk o. d. Dalin Hist. 1: 365 (1747). Om emellan .. (italerna) och nordboarne, .. någon förvandtskap finnes, så kan den blott vara till i en mycket aflägsen sidoled. Reuterdahl SKH 1: 10 (1838).
c) i utvidgad anv., i fråga om organiska varelser som tillhöra samma släkte l. familj o. d. VetAH 1788, s. 230. Det slags förvandtskap, som ofta förenar flera olika djurformer, och som af zoologerna betecknas med namnet affinitet. Thorell Zool. 2: 11 (1861). ÖfversVetAFörh. 1900, s. 740.
d) i mer l. mindre bildl. l. i överförd anv., motsv. FÖRVANT, adj. 2 slutet l. sbst.1 2 slutet: samhörighet, inre samband, (nära) överensstämmelse l. likhet. Salberg Gr. 37 (1696). Det äro visse liknelser .. til förvandtskap emellan electriciteten och den magnetiska kraften. Klingenstierna PVetA 1755, s. 24. Man ansåg länge, att det italiska språket stod i närmaste förvandtskap med det grekiska. NF 9: 866 (1885). Denna akt, hvilken så otvetydigt blottar sitt förvantskap med äldre ceremonier och symboler. Heidenstam Tank. 112 (1899). jfr IDÉ-, SJÄLS-, SPRÅK-, TROS-, VAL-FÖRVANTSKAP m. fl. — särsk. (numera knappast br.) log. i fråga om logiska omdömen. Omdömenas förhållande till hvarandra i hänsigt till formen, kallas logisk förvantskap (affinitas logica). Tuderus Kiesewetter 56 (1806). Grubbe FilosOrdl. (c. 1845).
e) [eg. en specialanv. av d] (†) kem. (o. fys.) två ämnens strävan att ingå kemisk förening, kemisk attraktion, affinitet; jfr FRÄNDSKAP 2 e. Chemiska förvandtskaper. Ehrenheim Phys. 1: 258 (1822). Rosenberg OorgKemi 47 (1887).
Anm. till 1: Ordet har numera en allmän innebörd som utan svårighet inrymmer alla arter av släktskap; jfr språkprovet ovan (i huvudmom.) fr. 1911. I följande språkprov användes ordet om blodsfrändskap i motsats till svågerskap: (Påvarna) kunde ock Förstarna swåra bryy medh Echtenskaps förbodet, in om then siunde Graden vti Förwantskapen, som ock vthi fierde graden aff Skyldskapen. Brask Pufendorf Hist. 411 (1680; t.: Blutfreundschafft).
2) (†) släkt, krets av anhöriga; jfr FRÄNDSKAP 1. Gumodren (vid en tsarevitschs dop) är Tzarens Syster eller någen annan af Tzarens och Tzarinnans närmaste förwantskap. Barckhusen Cotossichin 21 (1669). Liljestråle Kempis 235 (1798). Den närmare (skyldskapen) omfattade ännu tredje led, men de ättemän, som voro derutom, räknades till den fjermare förvandtskapen. Nordström Samh. 2: 11 (1840).
(1 e) -TABELL. (förr) kem. tabell över den kemiska frändskapen mellan olika ämnen. Den första förvandtskapstabell (blev) gifven af Geoffroy 1718. Ehrenheim Phys. 1: 150 (1822).
Spalt F 3519 band 9, 1928