Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II A) FÖR-VILDRA, v. -ade; -ing (Broocman Ber. 1: 11 (1807), Atterbom PoesH 2: 168 (1848)). [efter t. verwildern, göra vild, bliva vild. Jfr FÖRVILDA] (†)
1) tr.: göra (ngn) vild l. vildare; i pass. med intr. bet. o. refl.: bliva vild l. vildare; äv.: urarta. Oldendorp 2: 265 (1788). Ungdomen (var) förvildrad utan all undervisning. Broocman TyUnd. 1: 44 (1807). Hvilken sorg förvildrar dig? Palmblad Soph. 438 (1841). bildl. Den förvildring, hvartill den gamla choriska sången sedermera urartade. Atterbom PoesH 2: 168 (1848).
2) intr., om natur: bliva vildare; jfr FÖRVILDA 1 b. Nu redo vi .. (uppför Vesuvius), genom vingårdar, en småningom förvildrande natur och öde lavafält. Atterbom Minn. 517 (1818). —
(II A) -VILJA, v. -ade. (-vilga 1545) [efter t. verwilligen med anslutning till BEVILJA] (†)
1) bevilja (ngn ngt). Hans Kongl. Vnge Liifzerfherskaffter, hwilke wij .. till wåre effterkommende Herrer och Konunger anammet hafue, och then Succession förwilgat. GR 17: 634 (1545).
2) lämna sitt samtycke till (ngt), bifalla (ngt). Reynickens förloszning .. hwilkom Konungen .. effterleet och förwiliade. Fosz 208 (1621). —
-VILLA, f. (-o 1668 (i obl. form)) [vbalsbst. till FÖRVILLA, v.] (†)
1) till FÖRVILLA, v. 2 c: förledande. BtFinlH 2: 279 (1666). Jngeborg .. hafwer bekändt .. dhet hon til folks förwillo hafwer fahrit medh widskepelse. Därs. 316 (1668).
2) till FÖRVILLA, v. 2 g: förvirring, oreda. Varer nu alla stilla (under betraktandet av skådespelet), / Ath här vtinnan kommer ingen föruilla. CreatMundi 4 (c. 1570).

 

Spalt F 3541 band 9, 1928

Webbansvarig