| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRVÄRRA förvær4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förvä´rra Weste; förvä`rra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Ekman Siönödzl. 238 (1680), Hoffmann Förnöjs. 228 (1752)), -ING, -NING (†, SUFinlH 5: 55 (1615), Dähnert (1784)).
1) (†) försämra, göra (ngt l. ngn) sämre, låta (ngt) förfalla l. gå tillbaka; förstöra, förvanska, korrumpera (en text o. d.); förringa (ngns anseende); ofta refl. o. i pass. med intr. bet.: bliva sämre, försämras, förfalla o. d. Ibland .. är mykit (i Paulus’ brev) som är swårt tillförstå, ther the olärde och löszactughe förwerra. 2Petr. 3: 16 (NT 1526; Bib. 1917: vrångt uttyda). Så med tijdhen begynte myntet förwerras ock settes kopar ther til med. OPetri Kr. 43 (c. 1540). Girs E14 56 (c. 1630; med avs på ära o. anseende). På samma tid som Stiernekikarekonsten började förwärras, öfwerfördes hon til Grekeland, hwarest hon fulkomliga blef bortskämd. Block Progn. 130 (1708). Then annars mans gods i pant hafver, må thet ej förvärra. JB 9: 8 (Lag 1734). Dessa skrifter kringspriddes flitigt både på Fransyska och i Svensk öfversättning, både riktiga och med förvärrande ändringar. Malmström Hist. 2: 131 (1863). — särsk. i fråga om försämring i moraliskt l. estetiskt avseende o. d. Salugh är then som aff min oord och gerningar ecke förwerras, vtan förbätras. GlossaMat. 11: 6 (NT 1526). Werlden skal emoot then ytterste domen ganska mykit föruerra sich. OPetri 2Post. 4 a (1530). Sedan en förvärrad smak uphäfvit sig i vitterhet genom små fina och konstlade tankar. Dalin Hist. III. 1: Föret. 4 (1761). At Rommerska Folkets Seder hade begynt förvärras redan innan friheten förlorades. Lanærus Försök 8 (1788). Hasselroth Campe 67 (1794).
2) i fråga om övergång från ett dåligt tillstånd till ett ännu sämre: göra (ngt) värre l. svårare (än förut), försämra (ngt) ytterligare; särsk. med obj. betecknande tillstånd, kroppslig skada, sjukdom, dåliga affärer, dåligt väder o. d.; ofta i pass. (stundom äv. refl.) med intr. bet. GR 1: 161 (1523). Medh hwilke ord the mere förwärrade än förbätrade sakene. Svart G1 22 (1561). Skadan (i foten blev) Dagh från Dagh förwärrat. Schroderus Os. 1: 604 (1635). Deremot kan intet annat väntas än döden, om symptomerne förvärras. Fischerström 2: 448 (1780). Almqvist TreFr. 2: 87 (1842; refl., om sjukdom). Då barometern fallit 0,6 tum och vädret fortfarande förvärras, länsa nordvestvart. TSjöv. 1890, s. 195. — särsk. (numera knappast br.) med avs. på person.
a) i fråga om hälsotillstånd. Jag .. vill .. ej ha på mitt samvete att ha bidragit till .. (Brinkmans) förvärring. Tegnér (WB) 5: 571 (1826).
b) i fråga om moraliska förhållanden; ofta svårt att skilja från 1 slutet. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 108 (c. 1640). Med stryk och stränga straff man onda barn förvärra(r). Granlund Ordspr. (c. 1880). Asken åldras och förtorkar. Gudarne kunna ej hjelpa det. Människorna förvärras, slägte efter slägte, och ej häller det mäkta gudarne hindra. Rydberg Gudas. 191 (1887).
3) (numera mindre br.) framställa (ngt) ss. ännu värre (än det är). Den dödes första vän, Arnolf, hans fall beskrifver / Och i sitt tal än mer förvärrar händelsen. JGOxenstierna 5: 135 (c. 1817).
Spalt F 3576 band 9, 1928