| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRÅR fö3r~å2r l. fœ3r~, n.; best. -et; pl. =.
1) (numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgat, i sht i vitter stil) urspr. o. vanl.: vår; i senare tid äv. med mera obestämd bet., om den tidigare delen av året; särsk. i uttr. under l. på, förr äv. uppå l. (ut)i föråret. Förstha opeth (dvs. öppet) vathn j foraareth. GR 3: 317 (1526). Opå förårett och seden fremdelis udi sommer. Därs. 21: 361 (1550). JournLTh. 1811, s. 796. På föråret 1618 lades grunden till den ståtliga kyrka (osv.). TurÅ 1914, s. 243. 2NF 32: 1291 (1921). — särsk. (†) i uttr. in (up)på föråret, fram på våren. GR 5: 113 (1528). The wele giffue sig in tiil Lödisze .. in på föråret. Därs. 11: 230 (1537).
2) [jfr mnt. des vorjares med samma bet.] (numera föga br.) förra året; särsk. i uttr. i förårs, förr äv. i föråras (ngn gg skrivet i ett ord), i fjol; jfr FÖRR-ÅR. (Fogden tog) höö 3 lass, som skedde i förårss. Teitt Klag. 45 (1556). Att Jagh för min fattigdom skull, bliffuer nu detta Åhr som föråhr medh barmhertigheet benådder. VDAkt. 1664, nr 229. Runeberg ESkr. 1: 160 (c. 1836). Om ni mins, så sa’ ni i förårs (osv.). Dahlgren Verml. 37 (1846). Under föråret. BRisberg (c. 1900) hos Östergren.
3) (†) året före fjolåret; i sht i uttr. i förårs l. i föråras, i förfjol. Dhet klädhe som i fiordh och för åhrs till dem optogz. OxBr. 5: 59 (1613). Tacka vil jag i fjol och föråras. Posten 1769, s. 1078. Kindblad (1871). Klint (1906).
Spalt F 3592 band 9, 1928