Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖRÖVER, adv.2
Etymologi
[efter t. vorüber; till FÖR- III o. ÖVER]
(†) förbi (se d. o. II 2), till ända, slut, över. BOlavi 89 b (1578). När trij åhr äre för öfver. RP 8: 331 (1640). SthmStadsord. 1: 263 (1677).
Ssg: FÖRÖVER-GÅNGEN, p. adj. [efter t. vorübergegangen] (†) överstånden. Emporagrius Oxenstierna 50 (1655).

 

Spalt F 3614 band 9, 1928

Webbansvarig