Publicerad 1928 Lämna synpunkter GABB, n. Etymologi [fsv. gab; vbalsbst. till GABBA; jfr isl. gabb] (†) hån, gyckel, spe; jfr BEGABB, GABBERI 1 (se GABBA avledn.). The giorde gabb vthaff them, och bespottadhe them. 2Krön. 30: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: spe). Serenius (1741). Heinrich (1814). Spalt G 2 band 10, 1928 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
