| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
(†) jfr BEGABBA.
1) göra spe av, gyckla l. gäckas l. driva gäck med (ngn), bespotta, håna, begabba. Så skal en böya / Halsen å then som / Gabba Cupidon. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). Och är fög’ åth, om de det gabba eller gilla. Wennæsius Vitt. 166 (c. 1684). Heinrich (1814; med hänv. till begabba).
2) narra, bedraga. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). Karlen, som .. narrat och gabbat min dotter. Verelius Götr. 228 (1664; isl. orig.: gabbat).
GABBARE, m. [fsv. gabbare] begabbare, bespottare; anträffat bl. i ssgn gabbara-gläns, bespottares spe. En Last-lös Man, som ährliga lefwer i stillo; / Leer åt gabbara-gläntz; och klaffaretunga förachtar. Stiernhielm Öfw. (1668). —
GABBELSE, n. (-iilse) [fsv. gabbilse, n. pl. o. f.] hån, begabberi, gyckel; jfr BEGABBELSE. GR 6: 358 (1529). —
1) bespottelse, gyckel, gäckeri, hån, spe, begabberi; äv. konkretare, om ngt som det icke är allvar med. Huru lenge wilie .. the bespottare lust haffua til gabberij, och the galne hata lärdom? Ordspr. 1: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: bespottelse). (Det synes betänkligt) att tillåta kyrckioplicht uti så många måhl, emedan det hålles mehr för gabberij. FörarbSvLag 2: 163 (1699). Hans upförande .. bestod (numera) endast deruti, at drifva gabberi med mig. Ullman Frök. 98 (1780). SvFolks. 293 (1849). jfr GUDS-GABBERI.
2) föremål för gyckel l. gäckeri; jfr BEGABBERI 2. Iagh är .. menniskiors gabberij och folcks förachtelse. Psalt. 22: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: till smälek bland män). VDAkt. 1785, nr 128.
Spalt G 2 band 10, 1928