Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GALAT gala4t, m.; best. -en; pl. -er; äv. GALATER gala4ter, m.; best. -n; pl. =. Anm. Den lat. (l. gr.) pl. galate förekommer Gal. 3: 1 (NT 1526).
Ordformer
(galat 1900 osv. galater, sg. 1891 osv. galater, pl. 1526 osv.)
Etymologi
[jfr t. galater, lat. galata (pl. galatæ); av gr. Γαλάτης (pl. Γαλάται). Jfr KELT]
invånare i det forntida, sedan 232 f. Kr. av ett keltiskt folkslag behärskade landskapet Galatien (sedan 25 f. Kr. en romersk provins) i Mindre Asien; nästan bl. i pl. Sancti Pauli Epistel till the Galater. NT 1526. (Romarnas) krig och bedrifter emot the Galater. 1Mack. 8: 2 (öv. 1793). Charpentier IeurSpr. 225 (1915).
Ssg: GALATER-BREV(ET). aposteln Paulus’ brev till galaterna. Olshausen BiblComm. IV. 1: 6 (1845).
Avledn.: GALATISK, adj. (Han) foor .. sina ferdhe och wandradhe alt bort ååt genom Galatiska landzendan. Apg. 18: 23 (NT 1526).

 

Spalt G 25 band 10, 1928

Webbansvarig