| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GALLRA, sbst.4, r. l. f., anträffat bl. i pl. gallror.
(†) i uttr. stå på gallror, hägra. När Holmar, eller klippor eller skogar, som ligga långt ifrån, tyckas som höja sig up ifrån vattnet och stå på gallror, betyder blåst. VetAH 1745, s. 105.
Spalt G 60 band 10, 1928