| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GARNITYR gar1nity4r, n. (Salé 62 (1664) osv.) ((†) r. l. f. l. m. Nordenflycht QT 1746—47, s. 138, TT 1873, s. 218); best. -et; pl. = (KKD 10: 65 (1707: garnatör) osv.) l. -er (BoupptSthm 22/7 1667 osv.).
a) till GARNERA, v.2 2 a; i sht om större, sammanhängande (ofta löst påsatt) garnering l. besättning å (numera bl. kvinnlig) dräkt; äv.: (löst) tillbehör till kvinnodräkt. 1 Gehängh något borderat(,) 2 garnateurer ..(,) 9 St. Swarta Linnbandh (osv.). BoupptSthm 22/7 1667; möjl. till 2. Klädningen af tyll med et garniture af blå rosor och blad. KonstNyhMag. 1: 40 (1819). Bergman JoH 132 (1926). — jfr AXEL-, BAND-, HATT-, KJOL-, LINNINGS-, SNÖRMAKERI-, SPETS-, ÄRM-GARNITYR m. fl.
b) kok. till GARNERA, v.2 2 b. Salé 62 (1664). Med garnityr .. förstås birätter, hvilka serveras såsom tillbehör till soppor, kötträtter och finare entréer i allmänhet och antingen serveras särskildt eller uppläggas som garnering omkring dem. Hagdahl Kok. 200 (1879). Högstedt Kokb. 97 (1920).
c) tekn. om tillbehör till maskiner l. apparater l. värktyg. Kardmachiner utan garnityr. SFS 1865, nr 10, s. 25. — särsk. [jfr motsv. anv. i d.] (†) mil. beslag. Garnituret, det vill säga Bakplåten, Bygeln och Sidblecket (på geväret). KrigVAH 1817, s. 59.
2) fullständig samling av (eg. prydnads)-föremål som höra tillsammans (i sht med avs. på material, stil o. användning): uppsättning, (upp)sats, omgång. Ett garnityr underkläder, borstar, löständer. Ett garnatur knappar, är så mycket som behöfs til en klädning. Biurman Brefst. 139 (1729). De .. förnämsta Garniturerne af .. (änkekejsarinnans) Juvelsmycken. SP 1792, nr 131, s. 2. Ett .. garnityr, bestående af armband, brosch, örhängen, medaljong och knappar. TT 1871, s. 169. Hedin KrRyssl. 258 (1915). jfr: På de sista sex åren har .. (en kvinna på 118 år) fått et fullständigt garniture nya tänder. SP 1786, nr 297, s. 3. jfr DIAMANT-, JUVEL-, SALS-, SKRIV-, SMYCKE-, TAND-, VÄXEL-GARNITYR m. fl. — särsk. boktr. Samtliga grader af en stilsort, t. ex. nonpareille t. o. m. dubbelmittel, med samma karaktär i gravyren, kallas ett garnityr. Nordin Boktr. 54 (1881). jfr STIL-GARNITYR m. fl.
B (†): GARNITYRS-BAND, se A. —
Spalt G 126 band 10, 1928