Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GARTNER gar4tner, m.||(ig.); best. -n; pl. = (Agardh o. Ljungberg III. 1: 355 (1857) osv.) ((†) gartnerer SKN 1841, s. 305).
Ordformer
(gardener, -när 1552—1578. gartner 1556, 1841 osv. gerdener 1552. gärtner 1856)
Etymologi
[gartner i ä. tid trol. direkt av ä. t. gartner, i senare tid av det d., från ä. t. lånade gartner, biform till t. gärtner, varav gärtner; gardener, gerdener o. d. av mnt. gardenere, gerdenere (jfr eng. gardener); till t. garten resp. mnt. garde, trädgård (se GÅRD)]
(numera i sht trädg.) trädgårdsmästare; numera bl. om fackutbildad sådan. Vor gerdener utij Upsala, Hans. GR 23: 312 (1552). Vi (hava) icke ännu .. någon undervisningsanstalt, hvarest gartnerer kunna få den bildning och undervisning som i vår tid är för dylika personer nödvändig. SKN 1841, s. 305. HandtvLBl. 1906, s. 5. — jfr LÄNS-GARTNER.
Ssg: GARTNER-SÄLLSKAP~20, äv. ~02. trädg. förening av trädgårdsmästare. NF (1882).

 

Spalt G 127 band 10, 1928

Webbansvarig