Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GAS, sbst.3, n.
Etymologi
[sv. dial. gas; till stammen i GASA, v.3]
(†) stoj, oväsen, opassande skämt; lättsinne; stundom i förb. gas och flas. Menniskior, som med .. gas och gäckeri .. förnöta sin tid. Spegel SalPräd. 26 (c. 1710). Palmfelt Molière 41 (1738). Sjögren (1795).
Avledn. (†): GASAKTIG, adj. (†) uppsluppen, stojande; lättsinnig. Een gasachtigh, otuchtig, drucken och full qwinna, achtar ingen tucht. TJohannis Fästn. Cc 2 a (1604). —
GASIG l. GASOT, adj. (-ig 1749—1784. -ug 1681. -ott 1591) (†) uppsluppen; stojande; lättsinnig; oförskämd. Lælius Jungf. E 8 b (1591). Sahlstedt (1773). Dähnert (1784).

 

Spalt G 142 band 10, 1928

Webbansvarig