Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GASKONJARE gaskon3jare2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(ofta skrivet -cogn-. -onjare (-ogn-) 1815 osv. -conare 1779. gaschonier 1635)
Etymologi
[jfr t. gascogner; med den i folkslagsnamn vanliga avledn.-ändelsen -are bildat till det fr. provinsnamnet Gascogne, vilket är en avledn. till det gamla folkslagsnamnet senlat. vasco (pl. vascones), varav BASK, VASK; jfr fr. gascon (se anm.)]
invånare i den tidigare provinsen Gascogne i sydvästra Frankrike; äv. om ngn som till sin karaktär liknar en dylik: käck, frisk, men ngt inbilsk o. skrävlande person. Schroderus Os. 1: 724 (1635). (En man) som var ganska fattig och inbilsk, med et ord en Gasconare. SP 1779, s. 329. Vi äro Gascognare alla, / som svära, domdera, befalla. Molander Rostand Cyr. 73 (1900). Gascognaren .. skiljer (icke) mellan v och b. PT 1906, nr 171, s. 3.
Anm. Förr användes äv. den rent fr. formen gascon. (Zaporogerna) skryta wärre än någon gascon. KKD 6: 173 (1709). En Svensk Gascon. Dalin Arg. 1: 164 (1733, 1754). Ekbohrn (1868; ännu i den postuma uppl. 1904).
Ssg: GASKONJAR-LYNNE. D’Artagnans glada gascognarlynne. Knöppel Barb. 132 (1916).

 

Spalt G 144 band 10, 1928

Webbansvarig