Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GASSE gas3e2, sbst.3, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. (Skåne, Hall.) gasse, (Blek.) gass, ä. d. garse, gasse, d. dial. (Bornholm) gārsa, m., gasa; av ovisst urspr.; jfr dock nt. garste, gasse, korn, motsv. t. gerste, lat. hordeum]
(i sydligaste Sv. o. på Gotland, starkt bygdemålsfärgat) det i sht ss. ogräs i råg förekommande gräset Bromus secalinus Lin., råglosta; jfr GÅS-HAVRE. Möller (1745; under coquiole). Linné Sk. 277 (1751). Den gamla tron, att råg förvandlar sig i gasse. Agardh o. Ljungberg III. 1: 235 (1857). LoW (1911). — jfr RÅG-GASSE.

 

Spalt G 146 band 10, 1928

Webbansvarig