Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GEJSTLIG, adj.
Ordformer
(geistl- c. 1670—1857. geistel- 1663—1726. gesl- 1534. -igit, n. sg. Annerstedt)
Etymologi
[av d. gejstlig l. mnt. geistlik l. t. geistlich (jfr GEJST)]
(†) som tillhör l. rör kyrkan o. prästerskapet, andlig, kyrklig. Några thesse trenne rigers gode men, geslige eller werdzlige. SvTr. 4: 154 (1534). HSH 3: 147 (1693). Ahnfelt StudM 2: 333 (1857). — särsk. i fråga om vissa kyrkogods i Lunds stift. Annerstedt UUH Bih. 2: 61 (i handl. fr. 1663). Alla der i Stiftet (dvs. i Lunds stift) befinteliga Kyrko-Prest- och Geistlige hemman. PH 5: 3257 (1752). Prestegårdarnes gamla natur af så kalladt Geistligt Frelse. KungörPrestebord. 1803, s. 3.
Avledn.: GEJSTLIGHET, f. [av d. geistlighed] (†) i sg. best.: prästerskapet; i fråga om Lunds stift. HTSkån. 1: 179 (i handl. fr. 1658). HSH 31: 365 (1662).

 

Spalt G 175 band 10, 1928

Webbansvarig