| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GEMINATA je1mina3ta2 l. ge1-, äv. jem1– l. gem1-, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
språkv. långt konsonantljud, urspr. o. (vid ljudets fördelning på två tryckstavelser) ännu ofta uppfattat ss. två särskilda ljud; nästan bl. om klusil; stundom, i inskränktare anv. bl. om dylikt på två tryckstavelser fördelat ljud, dubbelkonsonant. Friesen Mediagem. 1 (1897). Noreen VS 2: 21 (1907). — jfr MEDIA-, TENUIS-GEMINATA.
Spalt G 193 band 10, 1928