| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
I. (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) gm att ställa sig i vägen (l. på annat sätt) hindra (ngn l. ngt) att komma fram l. att förflytta sig i ngn annan riktning än den avsedda, mota; genskjuta för att mota l. hejda; äv. bildl. VDP 1653, s. 138. Örter och annor naturlig skapad ting hafwer af then goda Skaparen fått sin stora krafft at gena och fördrifwa sinnets och kropsens kranckheter. Swedbebg Pest. 18 (1711). Så snart lappgossen kan gå, skall han springa att gena renen. Linné Skr. 5: 121 (1732). Thomander TankLöj. 20 (1824). Cavallin (1875). EWigström i Landsm. VIII. 3: 116 (1899).
II. [eg.: vara i överensstämmelse med, vara lämplig l. passande för (ngn)] (†) båta, gagna. LPetri Job 15: 3 (1563). Thet edher skal myckit gena. Messenius Blanck. 39 (1614). Hwad båtar dig ditt ack, hwad ginar at du stankar? Brenner Dikt. 2: 58 (1717). Sahlstedt (1773).
Spalt G 200 band 10, 1928