| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GENERA ʃene4ra, i Sveal. äv. 032 (schenèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) tr.: vålla besvär l. obehag l. olägenhet, vara till besvär l. i vägen l. till hinders, värka hindrande l. störande; vanl. med personobj. (ofta underförstått o. framgående av sammanhanget l. situationen); i förb. med sakobj. numera bl. med obj. som betecknar ngns rörelse(r) o. d. l. som uppfattas ss. personifierat; ofta i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som vållar obehag l. olägenhet l. dyl.; stundom närmande sig bet.: missprydande. Han generas inte av några skrupler. Det generar mig inte att gå ett par mil. Generar det (dig), om jag öppnar fönstret ett slag? Fortsätt bara, låt inte mig genera! Medel mot generande hårväxt. SP 1779, s. 1093. Om det icke generade din tid och din Cassa, skulle jag be dig göra några andra små empletter (dvs. inköp). Kellgren (SVS) 6: 284 (1790). Magistern gick några steg bakefter för at icke genera med pipan. Cederborgh UvT 1: 8 (1809). Ön Stromboli (hade) en jordbäfning utan att det generade vulkanen (där) det minsta i hans vanliga sysselsättning. HeimdFolkskr. 10: 24 (1893). Den tunga kappan generade henne(s rörelser). Östergren (1924).
2) refl.: göra sig (extra) besvär l. omak, pålägga sig visst tvång, visa särskild hänsyn; numera bl. övergående i bet.: känna sig besvärad l. förlägen l. brydd l. skamsen; ofta (i sht i förb. med negation): (icke) draga sig (för ngt), (icke) sky (att göra ngt); vanl. med bestämning inledd av prep. för, förr äv. med, betecknande den (förr äv. det) som man gör sig extra besvär l. omak för l. med osv. Sätt dig här och genera dig inte (för mig)! Generar du dig för att bära en kappsäck? Det är ingenting att genera sig för. Björnståhl Resa 2: 112 (1773). Den prunkande Vossiska hexameter-byggnaden .. hvars upphofsman sjelf så litet generat sig med versens slipning. SvLitTidn. 1814, sp. 337. Man generar sig i allmänhet ej mycket för sin klädsel här (dvs. i Kairo) och går så lätt och simpelt klädd som möjligt. Wallin Bref 56 (1845). För gumman modren behöfde man ej genera sig, men fröken fordrade deremot så mycket mer uppmärksamhet. HLilljebjörn Hågk. 1: 88 (1865). Nyblom Twain 2: 93 (1874). Äfven i fråga om ord, lånade från allmänt bekanta språk, genera vi oss icke att servera mången .. ”tårta på tårta”. Noreen SprStud. 1: 69 (1895). Med en dristighet, som ej generar sig för något (osv.). PT 1915, nr 254 A, s. 3.
a) om person: som har besvär l. olägenheter l. svårigheter l. obehag (av ngt), som har svårigheter (i att använda ngt o. d.); förr äv.: som är hindrad (i ngt); numera bl. då anslutning till c är möjlig. Leopold (SVS) II. 1: 134 (1782). Svea Konung kunde synas generad uti sin rättighet til Ständernes sammankallande, när (osv.). AdP 1786, s. 104. Crüger .. förmodades såsom infödd tysk vara generad af svenska språket. Cavallin Herdam. 2: 47 (1855). Han var .. icke generad af skrupler. Sturzen-Becker 1: 171 (1861).
b) (†) i överförd anv. om sak: som vittnar om att ngn därmed haft besvär l. svårigheter, ’valhändt’, tillkrånglad, konstlad, tafatt o. d.; äv.: som är förenad med l. medför olägenheter l. svårigheter. Bark Bref 1: 137 (1703). Slutet på sjunde taflan (i ’Mollbergs Epistlar’) .. synes något generadt och icke rigtigt ihoppassadt med det föregående. SvLitTidn. 1820, sp. 479. Om jag ej ser mig god att göra en boll, bör jag .. gifva honom (dvs. min motspelare) en generad ställning. Lundequist KonstSpela 1: 12 (1846).
c) (som känner sig l. gör intryck av att känna sig) besvärad l. förlägen l. brydd l. skamsen. Hon kände sig en smula generad, då alla tittade på henne. Gör mig inte generad! Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 87 (1808). Brudparet med dess närmaste anhöriga, hvilka sågo högst generade ut i den för dem ovana omgifningen. HLilljebjörn Hågk. 1: 37 (1865). ”Le Temps” låter halft generad öfver att det hela gått så lätt. PT 1911, nr 122 A, s. 2.
4) (i vissa trakter, vard.) göra (ngn) förlägen l. brydd l. generad. Inte ska du stå och genera mig på det där sättet.
Spalt G 205 band 10, 1928