| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GENOMSLAG je3nom~sla2g, n.; best. -et; pl. =.
1) (i fackspr.) motsv. GENOMSLÅ 1 o. 2: genomslående; genombrytning; genombrott; vanl. mer l. mindre konkret; utom i ssgr numera nästan bl. (se dock a) i fråga om framställning av skrivmaskinsskrift i flera exemplar på sådant sätt att man på skrivrullen insätter flera blad med kopiepapper emellan, genom vilka skriften nedslås å underliggande blad; ofta närmande sig l. övergående i bet.: genomslagskopia. (Karbonpapper) för upp till 15 genomslag. SD 1915, nr 331, s. 8. Man kan med genomslag göra sex exemplar av en skrivelse på en gång. Östergren (1924). — särsk.
a) (fullt br.) bärgv. motsv. GENOMSLÅ 1 a: genombrytning, genombrott; särsk. konkret: gm genombrytning av bärgvägg, tak l. botten (sula) i en gruva åstadkommen förbindelse mellan olika gruvrum, orter l. sänkningar; punkt där två mot varandra drivna gruvarbeten träffas o. uppnå förbindelse med varandra; jfr DURKSLAG 2. Leijell PVetA 1751, s. 33. Rinman 1: 454 (1788). Från Bjelkesgrufvan (i Jämtland) är genomslag 2:ne gånger verkstäldt på Ad(olf) Fredriks (gruva). VetAH 1814, s. 91. Schakt af ringa djup, som blott afse genomslag för t. ex. luftvexling eller kommunikation, kunna drifvas med 6—8 fots sidor. Wetterdal Grufbr. 179 (1878). 5SvGeolU 6: 243 (1915).
2) tekn. motsv. GENOMSLÅ 4 b: förhållande(t) att elektriskt isolationsmaterial genombrytes på grund av för stor spänning. TT 1895, M. s. 66. I allmänhet har ett flertal exemplar af hvarje typ (isolatorer) underkastats prof i afseende på genomslag samt öfverslag öfver manteln till stödet. JernkA 1909, s. 94.
(jfr GENOMSLÅ 1 b) -KRAFT. mil. genomslagningsförmåga. Granatsplittror kunna ha en förvånande genomslagskraft. Nyström StridSår 75 (1915).
Spalt G 287 band 10, 1928