Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GENTILJESS ʃaŋ1tiljäs4, äv. -tijäs4, r.; best. -en; pl. (i bet. 1) -er.
Ordformer
(äv. skrivet gentil(l)ess(e), stundom schangtiless, sjangtiljess)
Etymologi
[av fr. gentillesse, avledn. till gentil (se GENTIL)]
(i vissa kretsar, vard.)
1) motsv. GENTIL 1: artighet, belevenhet, fin umgängeston, fint sätt, grannlagenhet; äv. i pl.: artigheter. Pfeiffer (1837). ”Tror frun inte man kan ha schangtiless i sej, fast man ä en buse, hva’?” Sandberg GHusH 82 (1897).
2) motsv. GENTIL 2: elegans, sprättighet. SöndN 1866, nr 44, s. 3. Schulthess (1885).

 

Spalt G 318 band 10, 1928

Webbansvarig