Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GEOD geω4d l. geå4d l. je-, r. (f. WoJ (1891)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. geode, fr. géode, lat. geodes, ett slags ädelsten, av gr. γεώδης, jordaktig, till gr. γῆ, jord]
geol. o. miner. mineralutfyllning som förekommer i blåsrummen i vissa vulkaniska bärgarter; i sht om sådan mineralutfyllning som blott ofullständigt utfyller hålrummet (motsatt: mandel); stundom om större dylik mineralutfyllning i motsats till mindre (mandel). Berzelius ÅrsbVetA 1825, s. 215. Melafyrn .. (är) märkvärdig för de stora körtlar eller geoder .., som densamma stundom innehåller. Bergstrand Geol. 198 (1868). TT 1878, s. 189.

 

Spalt G 325 band 10, 1928

Webbansvarig